Etikettarkiv: länsstyrelsen i värmland

Bevara det vackra Broängsbadet. Sätt punkt för skövlingen av Kristinehamns stadsmiljö.

Broängsbadet. Foto: Värmlands Museum

Länsstyrelsen i Värmland avslår Föreningen för byggnadskulturs begäran om att förklara Broängsbadet i Kristinehamn som byggnadsminne, läser vi i artiklar i VF och Nya Kristinehamnsposten. Det är synd. Glädjande är dock att läsa att de precis som Värmland Museum anser byggnaden vara av stort värde, att den bör bevaras och att en lämplig framtida användning bör utredas av kommunen.

Broängsbadet. Foto: Värmlands Museum

Fastigheten är ett synnerligen fint exempel på ett offentligt badhus från modernisteran. Och Kristinehamn borde vara stolta över den och värna den. Om inte som byggnadsminne så åtminstone genom en kraftfull Q-märkning i plan som skyddar det vackra och påkostade badet mot framtida förvanskning och rivning.

Broängsbadet. Foto: Värmlands Museum

Framledes borde man därefter söka nya närbesläktade användningsområden för lokalerna, som t ex spa, gym, kulturhus eller konsthall. Rivning eller ombyggnad till bostäder är inte alternativ som känns särskilt väl genomtänkta. Inte minst i ett Kristinehamn som redan står osedvanligt hårt sargat efter rader av stadsplaneringsklavertramp i det förflutna. I många år gick stadskärnan under smeknamnet ”lilla Beirut”. En promenad nerför den forna paradgatan Kungsgatan gör det lätt att förstå varför.

Broängsbadet. Foto: Värmlands Museum

Låt oss hoppas att dagens planerare lärt sig läxan och visar prov på en större framsynthet och respekt för den bebyggda miljöns värden. Broängsbadet tillhör tveklöst ett av dem.

Peter Sörensen
Länsombud i Värmland

PS. Bilderna i inlägget hämtade från Värmlands Museums kulturhistoriska värdering av badet, där man ger stöd för föreningens begäran om byggnadsminnesmärkning. Läs den här. DS

Scana river masugnar i Björneborg trots protester från Värmlands Museum och kulturmiljöförening

Föreningen för byggnadskultur i Kristinehamns hemsida läser vi om hur Scana i Björneborg river de kulturhistoriskt mycket intressanta och unika masugnspipor som sedan 1870-talet kommit att utgöra en symbol för orten. Trots vädjande såväl från Länsstyrelsen i Värmland, från Föreningen för byggnadskultur samt insändare i lokaltidningen från flera upprörda ortsbor, har rivningen nu påbörjats och den ena pipan är redan delvis nedmonterad.

-Vi bidrar till ortens kulturhistoria genom att fortsätta driva ett lönsamt företag, säger Scana Björneborgs VD Ingvar Winbo kyligt i en kommentar.

I Scana Björneborgs ägo finns också Björneborgs herrgård med anor från 1700-talet, och även där har företaget påbörjat ett okänsligt renoveringsarbete. 1700-talspaneler åker i soporna och den gamla timmerstommen tilläggsisoleras med moderna gipsskivor. Detta trots att fastigheten sedan decennier pekats ut som mycket kulturhistoriskt intressant i Kristinehamns Kommuns kulturmiljöprogram.

Kommunen själv står handfallen.

-De sa att fasaden var dålig. Och de gör nog så gott de kan, säger en ansvarig tjänsteman på Kristinehamns Kommun.

Föreningen för byggnadskultur har nu drivit ärendet vidare och avser att i samverkan med Svenska Byggnadsvårdsföreningens länsombud vädja till bolagets norska styrelse om att stoppa den pågående kulturmiljöförstörelsen i Björneborg.

Hur ska vi komma tillrätta med den bristande efterlevnaden av PBLs varsamhetskrav?


Ombyggnadsarbeten på Graninge Värdhus i Molkom utanför Karlstad.

I Karlstad har jag under mina två år som länsombud haft flera dispyter med kommunens bygglovshandläggare och plan- och byggchefer, som jag anser tar allt för lättvindligt på sin yrkesroll när det gäller att tillämpa PBLs varsamhetsparagrafer. Byggloven är inte sällan luddigt skrivna och saknar i mina ögon i många fall dessutom bäring i lagrummets intentioner. Tillsynen av att lagarna efterlevs är närmast obefintlig och om man anmäler ett svartbygge tar det veckor innan kommunen agerar. I mina ögon är detta allvarliga problem.

I Karlstads Kommun har detta, åtminstone som jag upplever det, närmast blivit ett vedertaget sätt att sköta jobbet som bygglovshandläggare på. Inte av illvilja utan sannolikt snarare av tradition. Man gör som man alltid gjort.

Så när jag framför kritik mot deras sätt att agera och ställer frågor, ser man helt oförstående ut och reagerar med att bli irriterade och arga. Vad konsekvenserna för den bebyggda miljön blir i denna laglösa kommun kan ni kanske gissa er till. I vad som närmast liknar djungelns lag förvanskas kommunens bebyggda miljöer vind för våg. Kulturhistoriskt utpekade miljöer är inget undantag. Tillståndet är allvarligt.

Men vad ska man då göra för att på ett vettigt sätt komma till rätta med problemen? Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer är ju i mina ögon tämligen tydliga. Ändå bryr man sig inte om att tillämpa dem.


Ombyggnadsarbeten på 20-talsvilla på Råtorp i Karlstad. Utan bygglov.

I mina ögon är tillståndet så allvarligt att jag för en tid sedan, efter samråd med Boverkets jurister, valde att anmäla Karlstads Kommun till Länsstyrelsen i Värmland, för underlåtelse i efterlevnaden av PBLs varsamhetsparagrafer och för bristande, för att inte säga obefintlig, tillsyn. I mina ögon regelrätta lagbrott.

Anmälan ligger nu som ett tillsynsärende hos kulturmiljöenhetens chef Magnus Ahlstrand på Länsstyrelsen i Värmland och det ska bli intressant att följa vad det mynnar i. Har Länsstyrelsen resurser att undersöka saken? Och har de mod att agera om de finner anmälan vara befogad?

I Eslöv gick ju faktiskt Länsstyrelsen i Malmö nyligen ut i ett liknande ärende och fråntog helt sonika Eslövs Kommun rätten att handlägga bygglov, eftersom de ansåg att slapphänt handläggning av byggloven hotade kommunens kulturmiljöarv. Så frågan är helt klart uppe till diskussion på flera platser i Sverige.


Ullebergs gamla sjukhusområde förfaller. Kommunen och ägaren står passiva.

Men vad kan man då göra mer under tiden som Länsstyrelsens kvarnar mal? Finns det ytterligare något steg uppåt man kan vända sig i hierarkin?

I jakten på svar på denna fråga snubblar jag över den i sammanhanget högst intressanta organisationen och hemsidan Föreningen Sveriges bygglovsgranskare och byggnadsnämndssekreterare. Heureka!

På hemsidan hittar jag bland annat en nedladdningsbar handbok med instruktioner kring hantering av bl a nämnda svartbyggen och varsamhetsparagrafer, och kan konstatera att det som där skrivs i många stycken överensstämmer med min egen uppfattning om hur det borde fungera. Vad kan det då komma sig att man jobbar så annorlunda i Karlstads kommun?

På deras hemsida läser jag vidare att de anordnar utbildningsdagar den 17-19 september i Visby. Tänk vilket perfekt forum att föra fram denna fråga till debatt. Jag ser att den omarbetade PBL är en av punkterna på programmet. Kanske kunde vi ta kontakt med dem och höra om de är intresserade av att ta en lite längre diskussion i frågan?

I mina ögon vore det ett perfekt tillfälle. Och åtminstone för Karlstads bebyggda miljöer skulle det kunna innebära enormt mycket.

Hur ser det ut för er andra i era respektive kommuner och län? Skulle det kunna vara intressant för er? Kanske skulle vi kunna ta en kontakt från riksnivå med organisationen för att utröna möjligheten att ta upp frågan under en timme på utbildningsdagarna i Visby?

Vad säger ni?

Hälsningar,

Peter Sörensen
Länsombud i Värmland

PS. Läs också inlägget ”Sveriges Stadsarkitektförening kritiserar PBL