Tag Archives: Peter Sörensen

Peter Sörensen, länsombud i Värmland, en av tre mottagare av Värmlands Museums diplom för God Byggnadsvård 2012

Värmlands Museums diplom för god byggnadsvård delas ut varje år

Under Kulturarvsdagen i Karlstad den 9 september delade Värmlands Museum ut sina årliga diplom för god byggnadsvård. Utöver föredömligt restaurerade hus hade man i år fokuserat på individer som gjort opinionsbildande insatser. Bland de tre som tilldelades årets diplom fanns förutom Ekaterina Lindberg och Kerstin Stenberg även Svenska Byggnadsvårdsföreningens länsombud Peter Sörensen.

Nedan följer Värmlands Museums bakgrunder och motivationer:

Peter Sörensen, Karlstad
I början av 2000-talet flyttade Peter Sörensen tillbaka till hemstaden Karlstad. Med det nyinförskaffade huset föddes ett intresse för praktisk byggnadsvård. Samtidigt väcktes frågor kring stadens utveckling liksom bygglovsprocessen och bristen på varsamhet. Snart blev Peter Sörensen ett flitigt förekommande namn på lokaltidningarnas debattsidor och genom ett aktivt bloggande om både byggnadsvård och stadsbyggnadsfrågor har Peter etablerat sig som en viktig aktör inom kulturmiljöområdet både regionalt och lokalt. Peter Sörensen är den ledande kraften bakom lobbyorganisationen Operation karlstad och utsågs 2009 till årets byggnadsvårdare av Svenska byggnadsvårdsföreningen.

Peter Sörensen tilldelas Värmlands Museums diplom för god byggnadsvård för ett tillsynes outsinligt engagemang för kulturmiljövård i stort och smått, för sina betydande insatser för att öka medvetenheten och tillämpningen av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer samt bidrag till stadsbyggnadsdebatten, som en motvikt till en många gånger förhastad, exploatörsstyrd stadsplanering samt som förespråkare för en traditionell funktionsintegrerad stad där nyskapande sker utifrån stadens unika värden.

Kerstin Stenberg, Kristinehamn
Vid 1980-talets början uppstod frågan om rivning av Källgårdsskolan i Kristinehamn där Kerstin Stenberg hade sin arbetsplats. Rivningshotet gav upphov till bildandet av Föreningen byggnadskultur i Kristinehamn med syfte att värna den kulturhistoriskt betydelsefulla bebyggelse som ännu fanns kvar samt att sprida information om stadens historia. Kerstin valdes till föreningens första ordförande och förblev i den rollen fram till 2008. Under åren har föreningens verksamhet utökats med flera utställningar, praktiskt byggnadsvård, olika temadagar m m. Kerstin Stenberg är fortsatt aktiv och bidrar i högsta grad till en livaktig verksamhet.

Kerstin Stenberg tilldelas Värmlands Museums diplom för god byggnadsvård för ett tre decennier långt engagemang för det byggda kulturarvet i Kristinehamn, för att hon prestigelöst fortsatt gått i bräschen för ett bevarat kulturarv i både medgång och motgång, samt för sin öppenhet i sitt engagemang där nya vägar och tankar prövas, och sin förmåga att identifiera och uppskatta sin egen generations bidrag till kulturarvet.

Ekaterina Lindberg, Karlstad
År 2004 köpte Ekaterina Lindberg och hennes dåvarande man ett anspråkslöst rödfärgat trähus på Smålandsgatan 7 på Tormestad i Karlstad. Huset är ett av områdets allra äldsta, uppfört år 1905, men hade genom ovarsamma renoveringar förlorat sitt ursprungliga utseende och på så vis mycket av sitt kulturhistoriska värde. Utgångspunkten var redan från början att försöka återföra huset till ett mer ursprungligt och tidstypiskt utseende samt att byggnaden skulle diktera villkoren och att arbetet därför skulle få ta tid. Fönster och kompletterande dörrar har huvudsakligen köpts begagnat och den hyvlade panelen har specialbeställts från ett mindre sågverk i Gästrikland. Efter många år av interiöra arbeten har Ekaterina äntligen kunnat slutföra den exteriöra förvandlingen till många passerandes uppskattning.

Ekaterina Lindberg tilldelas Värmlands Museums diplom för god
byggnadsvård för en väl utförd restaurering, gjord efter husets villkor och med stor respekt för bevarade originalytor och detaljer samt husets ursprungliga utförande utan att tumma på moderna krav på komfort och funktionalitet.  Området Tormestad har härigenom berikats med en tydlig länk till dess äldre historia. Huset utgör på så vis ett bidrag till en attraktivare livsmiljö, där avläsbara årsringar speglar områdets utveckling.

Läs också ”Prisade för god byggandsvård” ur NWT den 10 sept 2012

Annonser

98% av alla byggnader är lådor. Frank Gehry kommenterar samtidsarkitekturen.

Frank Gehry ur en artikel i Sydney Morning Herald. Foto: MIT/UTS

Uttalandet, som jag läser i en artikel i Aftonbladet, lär vara hämtat från en intervju i Playboy där den världskände arkitekten, upphovsman bakom bl a Guggenheimmuséet i Bilbao, uttalar sig om samtidsarkitekturen och om sitt liv som arkitekt.

För alla oss vanliga människor har detta, dvs det trista tillståndet för samtidsarkitekturen, varit uppenbart i decennier och källa till mycken debatt. Arkitekterna själv förefaller dock märkligt obenägna att se samma sak. Lådorna är, får vi oftast veta, vad denna yrkeskategori så ofta de får chansen ängsligt refererar till som ”en spegling av vår tid”.

Problemet är att det tyvärr enligt majoriteten av samma yrkeskår märkligt nog förefaller vara den enda möjliga speglingen av vårt tid. För de hus som idag anländer från deras ”ritbord” till allt från Malmö i söder till Kiruna i norr ser till förvillelse likartat identitetslösa och lådlika ut. De enda som jublar över dessa närmast föraktfulla boxar är kommunalpamparna och arkitekterna själva.

Gehry själv tar sig runt boxfällan genom en dekonstruktivistisk inställning i sin arkitektur. Någon sa en gång talande att hans byggnader påminner om ”ett gäng partajande robotar”. Personligen tycker jag hans arkitektur är spännande, kanske dock mer ändamålsenlig för monument än för boendemiljöer.

Förhoppningsvis kan hans uttalande bli en av de spikar i kistan som krävs för att vi får till stånd ett efterlängtat paradigmskifte i svensk arkitektur. Låt oss en gång för alla lägga boxarnas epok bakom oss. Befria de unga, nya arkitekterna ur de konforma och vansinnigt begränsande mentala tvångströjor som deras äldre kollegors skapandekraft så uppenbart lider av.

Arkitektur är så mycket mer än fyrkantiga lådor. Det är en konstform med enorma möjligheter och mångtusenåriga anor och kunskapskällor att ösa ur. Så ös på. Leve arkitekturen. Leve den.

Peter Sörensen
Länsombud i Värmland.

Stridbar värmlänning utnämnd till Årets Byggnadsvårdare 2009

petersorensen2009

Peter Sörensen, initiativtagare till Operation Karlstad och Årets Byggnadsvårdare 2009. Foto:Jan Thyr

Utmärkelsen Årets Byggnadsvårdare 2009 har tilldelats Peter Sörensen för hans målmedvetna arbete med att bygga upp och utveckla organisationen Operation Karlstad. Peter Sörensen har genom sitt brinnande engagemang i bevarandefrågor satt ett vasst finger på den påtagliga misshushållning med kulturarvet som ständigt sker i hans hemlän Värmland. Peter Sörensen har på ett föredömligt sätt visat att en privatperson med brinnande engagemang faktiskt kan påverka de stora strukturella frågorna inom byggnadsvården och samhällsplaneringen.

Så löd Svenska Byggnadsvårdsföreningens motivation när föreningens verksamhetsledare Stephan Fickler den 16 maj i samband med årsmötet i Hjo tillkännagav årets pristagare inför dryga 100-talet ditresta medlemmar samt inbjudna mediarepresentanter. Utmärkelsen delas årligen ut till personer, företag eller organisationer som gjort framstående insatser för byggnadsvården. Och i år gick den prestigefyllda utmärkelsen alltså till Värmland.

–Det är naturligtvis en stor ära och en glad överraskning, säger årets pristagare, Peter Sörensen, initiativtagare till lobbyorganisationen Operation Karlstad. Förhoppningsvis kan den ökade uppmärksamhet som utmärkelsen ger bidra till att kasta ytterligare ljus över hur illa det faktiskt står till med hanteringen av det värmländska kulturarvet. Och förhoppningsvis också få våra värmländska politiker och tjänstemän att ta det ansvar för frågan som de borde göra.

Läs mer på Svenska Byggnadsvårdsföreningens hemsida

Presskommentarer:

  • 2009-05-14 Fastighetstidningen | ”Peter Sörensen har med stor framgång använt internets möjligheter för att skapa opinion kring byggnadsvårdens svaga ställning i samhällsplaneringen”
  • 2009-05-18 Tidningen Gård & Torp | ”Peter Sörensen, länsombud i Karlstad och outtröttlig i att skapa debatt och slåss för hotade hus, har blivit Årets bygggnadsvårdare. Genom hans arbete har bristerna i Plan- och bygglagen blivit synliga, vilket påverkar hela landets hantering av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Gård & Torp gratulerar till utmärkelsen!”
  • 2009-05-19 SVT VärmlandsNytt | ”Karlstadbo prisas för byggnadsvård. Hans vägran att acceptera likgiltig eller felaktig hantering av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse har lyft fram bristerna i tillämpningen av varsamhetsparagraferna i Plan och Bygglagen.
  • 2009-05-19 SR P4 Värmland | ”Peter Sörensen, initiativtagare till lobbyorganisationen Operation Karlstad, har tilldelats årets byggnadsvårdspris av Svenska Byggnadsvårdsföreningen.
  • 2009-05-22 Värmlands Folkblad | ” Den stridbare Karlstadsbon Peter Sörensen har utsetts till Årets Byggnadsvårdare 2009″.
  • 2009-05-26 SR P4 Värmland | Längre intervju (dra fram reglaget till ca 10 minuter in i inslaget.
  • 2009-05-27 NWT | ”Fel på kommunens sätt att hantera kulturmiljöer?”

Var är byggnadsvårdens Marit Poulsen när vi som bäst behöver henne?

Plötsligt är den stridbara Marit Poulsen tillbaka i hetluften igen, efter fem års bortavaro från politiken. Och hon kommer onekligen som en frisk fläkt. Alltid personligt engagerad. Och nu handlar det om djurens rätt i EU.

–Det är inte lagarna det är fel på, säger Marit Poulsen. Vi har ett bra lagskydd för djuren inom EU. Det som brister är efterlevnad, kontroll och sanktionssystem.

Efterlevnad, kontroll och sanktionssystem! Precis samma brister som inom byggnadsvården tänker jag. Plan- och bygglagen må vara luddigt formulerad och ha sina brister, men intentionerna, t ex i tredje kapitlets varsamhetsparagrafer, torde ändå vara lätta att förstå. Inte minst då Boverket givit ut hyllmetrar av instruktionsmateriel för att förtydliga dessa. Ändå ser vi få kommuner i Sverige där dessa lagar i praktiken efterlevs.

Karlstad i Värmland, där jag själv är länsombud, är ett tydligt exempel på detta. Där tillåter den sittande Stadsbyggnadsnämnden att den bebyggda miljön förfaller, förvanskas och förstörs, vind för våg. Utan hänsyn till lagar, paragrafer och kommunala kulturmiljöprogram.

I april 2008 anmälde jag, efter samråd med Boverkets jurister, Karlstads Kommun till Länsstyrelsen i Värmland för bristande efterlevnad av Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer. Och i december 2008 kom Länsstyrelsens tillsynsrapport som gav mig rätt på alla punkter. Karlstads Kommun brister i sin tjänsteutövning. Både när det gäller den generella varsamheten om den bebyggda miljön som när det gäller varsamheten om de utpekade kulturhistoriskt värdefulla miljöerna. I vissa fall är bristerna enligt Länsstyrelsen anmärkningsvärda. Ändå fortsätter Karlstads kommun att knycka på nacken åt kritiken.

–Det finns ju olika sätt att se på historien, säger Karlstads Kommuns avgående Stadsbyggnadsdirektör när jag i slutet av februari ringer honom för en pratstund.

Lite längre in i pratstunden mjuknar hans attityd något. Och han inser att det uttalandet kanske inte var helt genomtänkt. Självklart måste kommunen lyssna när Länsstyrelsen framför såpass allvarlig kritik. Men han gör det också tydligt att han faktiskt ska sluta i månadsskiftet, och inget hellre vill än att avsluta samtalet. Så det gör vi.

Kommer det att bli bättre i Karlstad? Jag vet inte. För att ha en åsikt om det måste man försöka förstå hur det kunnat bli ok att i decennier så fullständigt strunta i efterlevnaden av lagarna. Länsstyrelsen konstaterar ju t ex att Kommunen helt struntat i att ta hänsyn till den omsorg om utpekade kulturhistoriskt värdefulla miljöer som Kommunfullmäktige beslutade om den 15 november 1984. I vissa stadsdelar finns inte ett enda av de utpekade husen kvar. Hur kunde det bli så? Varför var det ingen som reagerade?

Karlstad Kommun är dock knappast ensamma om att uppvisa dessa brister. Kommunens sätt att agera är nog snarare ganska signifikativt för hur det fungerar ute i Sverige idag. Godtycket och okunskapen förefaller härska i de kommunala byggnadsnämnderna och den bebyggda miljöns värden är allvarligt hotade. Och alla verkar veta om det. Men ingen vill ta tag i det. Varför?

Byggnadsvården i Sverige behöver en rikspolitiker som tar tag i dessa frågor och sätter dem på dagordningen. Ställ krav på efterlevnad och tillsyn på kommunerna och inför ordentliga sanktionssystem så att det svider i skinnet på dem som missköter sig. Och se till att alla de svenska fastighetsägarna får information om vilka regler det är som gäller. Sveriges bebyggda miljö, i städer och på landsbygden, är liksom stora delar av det svenska kulturmiljöarvet, i mina ögon allvarligt hotat.

Peter Sörensen
Länsombud i Svenska Byggnadsvårdsföreningen