Tag Archives: Norra Station

Värna Norra Stations kulturmiljöer. Och skapa ett Stockholms Covent Garden runt dem.

Förslag till byggnation på Norra station. Men hur blir det i verkligheten? Brunnberg & Forshed.

”Tänk om dagens politiker kan vara lika framsynta som de för tio år som tog beslutet om bevarande av den historiskt intressanta bebyggelsen på Lilla Essingen. Jag tänker på Norra Station som ska hårdexploateras. Där gäller det stationsbebyggelsen, särskilt då det så kallade Klockhuset. Att många stockholmare vill bevara Klockhuset verkar uppenbart av de kommentarer att döma som jag fått då jag tidigare bloggat i frågan. Jag hoppas politikerna lyssnar på opinionen.”

Så skriver urstockholmaren och erfarne DN-fotografen Lars Epstein den 20 mars i det senaste i raden av blogginlägg där han går till försvar för ett bevarande av den kulturhistoriska bebyggelsen på Norra Stationsområdet i Stockholm. Ett försvar som i högsta grad är befogat.

Vaktparad sedd från luften. Hur ser den ut om jag står i gaturummet? Brunnberg & Forshed.

Det vi ser i planerna på stadsbyggnadskontorets webbplats är en aldrig tidigare skådad exploateringsgrad, med höga bostadshus, lägenheter staplade på varandra och smala, mörka gator. Personligen får det mig att tänka på en textrad med Cornelis Vreeswijk –”…och bor och dör och äter i en låda.” Arkitektoniskt ser planförslaget i mina ögon närmast ut som en själlös förortsexploatering. Området saknar nästan helt visuella kontaktytor i människans egen skala. Gestaltningen verkar istället vara utförd i skala 1:100. Ur någon sorts flygfotoperspektiv. Vi har sett det förr.

På området längs Norra stationsgatan finns ett par gamla byggnader, Klockhuset och magasinslängan, utförda i typisk tegelarkitektur från början av 1900-talet, som berättar om områdets historia som järnvägsstation och godsterminal. Dessa vill man nu riva för att kunna klämma in ytterligare några kontors- och bostadshus. Varför?

Planskisser är alltid fyllda av folkliv. Verkligheten brukar tyvärr bli en annan. Brunnberg & Forshed.

Här skulle Stockholms stad ha chansen att ge den nya stadsdelen ett ankare, en levande stadskärna med ett hjärta – ett Covent garden för Stockholmarna med shopping, historisk förankring, restauranger, kaféer och kultur i kvällssolen. Betydelsen av den typen av byggnader, med en arkitektur och teknisk kvalitet som inte kan åstadkommas längre, kan inte överskattas. Se på andra stadsdelar och städer där ni trivs – var möts människorna?

Förtätning för att skapa stadsliv är ett argument som vi känner igen. Men man måste förmå skilja på trivsel och trängsel. Ett bevarande av Klockhuset och magasinslängan skulle berika den föreliggande planen för Norra Stationsområdet med åtminstone något av den själ och historiska förankring som den i nuläget helt saknar. (SF)

Läs också | ”Tors torn vid Norra station omarbetas. Klockhuset stympas.” av Lars Epstein på dn.se 2009-12-27 | ”Yimby lämnar in yttrande om Norra Stationsområdet” yimby.se 2009-07-29

Annonser

Stadsplanerarna har gått vilse i Norra Station

Stadsplanerarna har gått vilse i Norra Station, hävdar Lars Marcus, docent i stadsbyggnad och forskare, i en artikel i DN den 11 januari. Här kommer nya avstånd att skapas i stället för enkla samband, fortsätter Marcus.

Området det handlar om är den sk Norrtullsallén i centrala Stockholm – ett grönt stråk som övergår i ett långsträckt parkrum. Enligt den gällande översiktsplanen är det här som ”kommunikationsbehoven” mellan dels Karolinska Institutet och Vetenskapsstaden, dels Karlbergs Slottspark och Hagaparken ska mötas.

– Det blir väldigt tätt och många höga byggnader. Men det är inte täthet i sig som är viktigt. Med goda samband på marken när det gäller gator och gångvägar uppnår man stadsmässighet ändå. Nu får man bara nackdelarna med höga hus och skuggiga gårdar.

När stadsarkitekten Aleksander Wolodarski hör detta suckar han djupt.

– Om jag förstår Marcus rätt så menar han att det inte finns några förbindelser över Norrtull. Avstånden mellan Universitetet, KTH och Karolinska kan vi inte ändra på. Men de planer som Marcus refererar till har utvecklats. Norrtullsallén och parken har fått en annan form och vi har lagt in en gångbro i östvästlig riktning. Bättre går det inte att göra detta.

Lars Marcus låter sig emellertid inte övertygas.

– Man bygger broar över trafiken i stället för att skapa en plats där folk kan röra sig. De ska upp en våning till en annan nivå, som i City med sina broar över till exempel Sveavägen. För att skapa nödvändiga samband måste man ta till en krånglig lösning, avslutar Marcus i artikeln.

Låter det krångligt? Vad Lars Marcus kritik, såvitt jag förstår det, handlar om, är en avsaknad av ett obrutet, väldesignat och begripligt gaturum – eller offentligt rum. Designen av det offentliga rummet är nämligen den definitiva grundbulten om man vill uppnå det vi upplever som stadsmässig täthet.

Ett stadsmässigt väldesignat gaturum kräver följande tre inslag:

  1. Kontinuerliga fasader i gatuliv
  2. Korta kvarter som möjliggör flera alternativa vägval
  3. Bottenvåningar som är utformade för offentlig verksamhet, butiker, serviceinrättningar och caféer.

En annan förutsättning för stadsmässighet är själva stadslivet, myllret. För att uppnå ett stadsmässigt myller som är spritt över dygnets alla timmar krävs en funktionsblandning, dvs en mix av kontor, bostäder, handel, serviceinrättningar och kulturutbud. Byggnadernas höjd är mindre viktig just för dessa aspekter. Men utan människor inget myller. Och ingen stadsmässighet.

Därmed inte sagt att den visuella arkitektoniska utformningen av husen, även ovanför det offentliga rummet i gatuplanet, saknar betydelse. En påkostad, varierad arkitektur bidrar i hög grad till en ökad grad av stadsmässighet, och trivsel.

Vad som skapar stadsmässighet är tämligen lätt att förstå i teorin. Men uppenbarligen, av en eller annan anledning, oerhört svårt att realisera i praktiken. I Stockholm precis som i övriga Sverige. Frågan är varför?

Skrivet av Peter Sörensen, länsombud i Värmland