Planerad trädskövling på Olskrokstorget ett genuint feltänk. Tänk om och satsa istället på att höja torgets attraktivitet.

Olskrokstorget idag. Bild från deras egen hemsida.

8 av de 17 små träden på Olskrokstorget i stadsdelen Olskroken i Göteborg ska tas bort, läser vi i GP den 29 april 2010. Motivet är att de skymmer butikerna.

– Det finns i huvudsak två skäl till att vi tar bort träden. För det första vill vi glesa ut på torget. Träden har vuxit ihop till en ”grönskande mur”. Träden skymmer dessutom sikten för butikerna. Står man på spårvagnshållplatsen ska man kunna se butikerna. Vi vill hjälpa butikerna att synas, säger Ann-Catrin Dryselius från bostadsbolaget Poseidon.

Enligt Ann-Catrin Dryselius har diskussionen pågått under drygt ett år mellan dem, Park och Naturförvaltningen och företagarföreningen i Olskroken. Och nu står det alltså klart att träden ska bort efter Olskrokens dag den 8 maj. Beslutet har bland andra retat upp Bertil Runström som bor vid Olskrokstorget.

– Av de två vackra rader av små träd på torget kommer det att återstå något som närmast kan liknas vid en ishockeyspelares mun, där ett flertal tänder saknas. Dessutom är det inga svårigheter att se butikerna. De får väl själva anstränga sig för att få dit kunder. Jag tycker inte att man ska ta bort vackra träd för den sakens skull, säger han.

Olskrokstorget sett från spårvagnshållplatsen. Är det träden som är problemet?

Och ja du Bertil. Jag kan inte annat än helt instämma med dig. Nedhuggningen av träden kommer naturligtvis inte ge butikerna märkbart fler kunder. Däremot lär det göra Olskrokstroget till en klart mindre inbjudande och gästvänlig plats.

Varför inte gå i andra riktningen? Och istället satsa på att göra Olskrokstorget än mer grönskande och inbjudande? Börja med att plocka bort de märkliga murarna som är allt annat än inbjudande. Sätt sedan en bassäng med en fontän mitt på torget och placera bänkar runt den och under de vackra träden. Och mer blommor. Och låt någon entreprenör ha uteservering och café på torget sommartid. I kontinental stil med lösa bord och stolar. Inte i någon stor låda med tak.

Det är kreativ stadsplanering som gynnar både handel och boende. Det man nu gör är inte bara grundligt feltänkt, utan ren och skär stadsmiljöförstörelse. Som inte gynnar någon.

Tänk om. Spara träden. Gynna stadsmiljön. De boende. Och handeln.

Länkar | Olskrokstorget egen hemsida | Maila till Ann-Catrine Dryselius på Poseidon Fastigheter och säg vad du tycker |

Har vinden vänt för Gårda? Politisk majoritet för ett bevarande.

Parkeringshus eller bostadshus? Vilken väg ska Gårda välja?

Kampen för de sista kvarvarande landshövdingehusen i Göteborg har pågått i decennier. I merparten av fallen har dock tyvärr de gamla husen gått förlorande ur kampen. Men nu verkar vinden ha vänt. Första segern kom i kvarteret Oktanten när JM valde att bevara och renovera. Och nu verkar vinden ha vänt också på Gårda. Åtminstone politiskt.

Folkets vilja eller politikermakt? I Gårda är folkets vilja uppenbar.

Enligt en artikel i GP den 2 mars förväntas en majoritet av byggnadsnämnden ställa sig bakom att landshövdingehusen på Fabriksgatan på Gårda bör bevaras. Det är det s k vänsterblocket, S, MP och V som nu förefaller ha enats i frågan. Blir beslutet verklighet är det en glädjande seger för det sunda förnuftet.

Eftersatt underhåll = välbevarade originaldetaljer. Byggnadsvård by doing nothing.

Kvarteren på Gårda må vara luggslitna efter åratal av eftersatt underhåll. Men detta har också lett till att husens originaldetaljer som fönster, portiker och entrédörrar är intakta vilket gör miljön särskilt värdefull ur kulturhistorisk och arkitektonisk synvinkel. Men här frodas också det genuina småstadsgemyt som man i den moderna staden så desperat försöker återskapa. Men sällan lyckas.

Levande, småskalig blandstad. Är det inte så vi egentligen vill ha det?

På Gårda finns möjlighet för den som så vill att i verkliga livet studera hur arkitekturen rent konkret påverkar stadsmiljön, gemytet och själva livet i staden. Sida vid sidan vid de småskaligt hantverksmässiga landshövdingehusen står nämligen såväl flera parkeringshus, nybyggda fastigheter och kraftigt ombyggda fabriksbyggnader.

Gammalt och nytt. Vilken stadsmiljö vill vi ha? Gårda är det perfekta studieobjektet.

På Gårda kan de studeras sida vid sida. Som en sorts levande praktikfall i hur man bygger stad. Hur påverkar ett parkeringshus upplevelsen i gaturummet? Hur påverkas gaturummet av fasadens utformning? Portar mot gatan? Fasader i gatuliv? Hur påverkar andelen fönster ”känslan” eller ”upplevelsen” av huset i gaturummet? Kan det bli för ”slutet” eller för ”öppet”?

Hur ska en fasad i gatumiljö utformas för att vara inbjudande?

Vilken typ av stadsmiljö är det egentligen vi vill ha i våra städer? Finns det något vi kan lära av de gamla husen på Gårda? Varifrån kommer det gemyt de utstrålar? Är det nostalgi  eller finns här kvaliteter som gått förlorade i det vi bygger idag? Vilka är i så fall de kvaliteterna? Är det materialen, detaljrikedomen, fönstersättningarna, kvartersformen eller formatet?

Varsam ändring och PBL. Hur fungerar det egentligen i praktiken?

Paradoxalt nog kan bristen på underhåll också ha positiva sidoeffekter. Detta är lätt att se om man studerar andra hus på Fabriksgatan. I den stora fabriksbyggnaden i tegel har t ex ett synnerligen okänsligt utfört fönsterbyte totalförvanskat byggnaden och berövat den dess ursprungliga arkitektoniska stolhet. Sådana ”björntjänster” har landshövdingehusen på Gårda tack och lov sluppit.

Vilken väg ska Gårda välja?

Skulle nämnden rösta för ett bevarande är det tveklöst en seger inte bara för förnuftet utan för stadens självt. Och förhoppningsvis är det tecken på att vinden i den svenska stadsbyggnadsdebatten så sakteliga börjar vända. Detta har vi i så fall delvis de okuvliga stadsmiljökämparna i Rädda Gårda att tacka för.

En trea i äldre stil, centralt, med trägolv och kakelugn. Så ser Göteborgarnas drömlägenhet ut.

Bild från lägenhet i ett av byggföretaget JM renoverat landshövdingehus i Majorna. Foto: JM

Hur ser Göteborgarens drömlägenhet ut? Den som lockar flest spekulanter? Den frågan bevaras i en artikel i dagens GP av Sven-Erik Kristensen, fastighetsmäklare på Bjurfors.

–En trea i äldre stil i de centrala stadsdelarna, svarar Sven-Erik. Gärna trägolv, med litet knarr. Och så kakelugn. I gott skick.

Som i Gårda ungefär då tänker jag. Det område som Göteborgs Stad nu planerar att riva. Där står denna typ av fastigheter i långa rader. Allt som krävs är en renovering.

Läs också |”Gårdas framtid” gbg.yimby.se 8 mars 2010 | ”Gör inte om gamla misstag – bevara Gårda!” GP Debatt 9 feb 2010 | ”Sekelskifte attraktivast på bomarknaden” Bil&Bostad 11 mars 2009

Myllret som uteblev. Anders S sågar Älvstrandens stadsplanering jäms med fotknölarna.

Bilderna i detta inlägg är alla gatuvyer från Älvstranden från hitta.se. Hus i parkeringshus.

”Norra Älvstranden, dvs stadsdelarna Lundbystrand, Lindholmen, Sannegårdshamnen och Eriksberg är ingen myllrande stad skriver Göteborgs-Posten. Självklart inte. Med gamla Lindholmen och Slottsberget som undantag är nämligen stadsdelarna helt felaktigt konstruerade.”

Färggranna balkonger är kul. Men tänk om samma omsorg ägnats åt gaturummets utformning.

Citaten i det här inlägget är hämtade från ett inlägg med rubriken ”Felet med Norra Älvstranden” skrivet av signaturen Anders S på bloggen Svensson. Och han spar i sanning inte på krutet, den bäste herr S, när han sågar stadsplaneringen i Norra Älvstranden jäms med fotkölarna. Knappast munter läsning för de som planerat området. Hur kunde det bli så här?

Inte ens när träden är uppvuxna och gröna lär den här fasaden muntra upp förbigående.

”Det finns inga riktiga kvarter med riktiga gator mellan kvarteren, huvudgatan i Lundbyvass-Lindholmen är jättebred med tomrum på sidorna och 50 meter bort ligger den gamla huvudgatan som är lika bred och tom.”

Är utformning av balkonger och hur husen samspelar med gatan en del av arkitektutbildningen?

”Det är glesbebyggt och hela området är fullt med jättelika parkeringar som avskärmar, isolerar och stänger av. Gamla trevliga (och lite sjabbiga) lokaler och caféer har stängts och rivits. Bussgatan går i utkanten av Sannagården-Eriksberg och inte mitt i.”

Moderna hus saknar idag ofta helt den traditionella bebyggelsens sockelvåning. Mötet med gatan.

”De olika stadsdelarna ligger som öar, isolerade från varandra utan bra kontaktytor och förbindande gator. Industrier har tagits bort och den livliga hamnen i Eriksberg med bogserbåtar och annat har stängts.”

Welcome to my backyard. Husen bottenvåningar är i vissa stycken rent bedrövligt formgivna.

”Det finns ingen bra kollektivtrafik och från resten av Hisingen är området isolerat på grund av breda trafikleder, tomma områden, järnvägar och dålig kollektivtrafik. Småindustrier har tagits bort, lokalerna rivits och på det sättet har man skapat enfunktionella områden utan liv. ”

Många av områdena har en kringmiljö som knappast gör någon speciellt upprymd.

”Genom bristen på riktiga kvarter och gator så går det inte heller att skapa levande gatu- och stadsmiljöer. Små och billiga lokaler för småbutiker och olika inrättningar för matintag lyser också i stort sett med sin frånvaro.”

Däremot hittar jag ett företag som kan fixa till de bländande vita leendet på artificiell väg.

På punkt efter punkt har planerarna, om Anders S observationer stämmer, alltså brutit mot i princip alla de grundläggande reglerna för hur man skapar förutsättningar för ett levande stadsliv. Och kritiken kommer nu från flera håll. Hur kunde det bli så här? Läser inte blivande stadsplanerare sin Jane Jacobs längre? Som tur är kommer Anders S också med förslag till hur problemen kan åtgärdas.

Staden planeras baklänges. Erik Berg kritiserar ett stadsbyggande i skriande behov av översyn.

Norra Älvstranden i Göteborg. Fotograferat av Jeanette Johansson.

”Staden planeras baklänges. Inte genom program och visioner formulerade och skärskådade i offentligheten, utan genom förhandlingar i konsortiekorridorer som sedan presenteras som bostadsannonser, nödhjälpligt förklädda till informationsutställningar.”

Detta skrev arkitekten, dåvarande studenten, Erik Berg i en lika brinnande som välformulerad artikel rubricerad ”På älvfronten intet nytt” i Arkitekten i mars 2008. I artikeln kritiserade han starkt den avsaknad av arkitekturpolitik och brist på helhetssyn kring stadsbyggandet som han ansåg präglade Göteborgsregionen. Trots att artikeln nu är två år gammal känns den fortfarande rykande aktuell. Och vi är nog många som känner igen oss i den verklighetsbeskrivning Berg ger, oavsett var vi bor i Sverige.

Norra Älvstranden i Göteborg. Fotograferat av Jeanette Johansson.

”Frånvaron av helhetssyn gör att alla kontroversiella ställningstaganden kring älvsträndernas användning – och de är många – ständigt skjuts framåt. Tills hela området en vacker dag är färdigbyggt utan att någon någonsin tagit ställning till vad vi egentligen skulle uppnå. Vad vi kunde ha åstadkommit.” fortsätter han.

”Detaljplaneverktyget är inte en serviceinrättning, det är ett led i en förhandling som syftar till att mejsla fram en markanvändning och byggnadsdisposition som tillgodoser ett vidare samhällsintresse än enbart den enskilde byggherrens. Det är bara kommunen som kan spela den fiolen.” skriver Berg och ger med det en tydlig känga till ett uttalande av stadsbyggnadsdirektör Lars Ivarson, tidigare VD i Älvstranden Utveckling. Samtidigt slår Berg ett slag för arkitekturens roll i samhällsbyggandet.

Norra Älvstranden i Göteborg. Fotograferat av Jeanette Johansson.

”Byggnadsnämndens ordförande Anneli Hulthén(s) framhärdar att arkitektur bara handlar om ”tycke och smak”. Då finns det skäl att undra om ambitionen någonsin kan bli mer än ord på ett papper. För den hållbara staden uppstår inte när ett politiskt protokoll justeras, den blir verklighet först genom konkret rumslig organisering. Alltså, just, arkitektur.” skriver Berg.

”Hur ser egentligen den hållbara staden ut när alla dess tre aspekter – ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet – ska fungera samtidigt? Går det ens att åstadkomma billiga lägenheter åt alla samtidigt som vi ska betala den merkostnad som modernismens städer tog på springnota? För att nå någon vart måste forskningen kopplas in och den öppna diskussionen släppas på. Det behövs ett kreativt arkitekturklimat med högt i tak och det behövs ordentligt med tid för den iterativa process vi arkitekter kallar för skissande.”

Norra Älvstranden i Göteborg. Fotograferat av Jeanette Johansson.

”Menar Hulthén allvar med ett hållbart Göteborg borde nästa initiativ från stadshuset vara att inleda ett samarbete med, säg, Chalmers – som redan har satt sitt strategiska fokus på hållbar samhällsbyggnad. Växla in den praktiskt tillämpade forskningen kring hållbarhet i stadsbyggandet. Skriv ett samlande program eller en fördjupad översiktsplan som beskriver visionerna för att åstadkomma världens mest hållbara stad runt älvrummet. Återstarta, fördjupa och permanenta medborgardialogen och låt allt detta bilda underlag för en internationell arkitekttävling.” avslutar Berg.

Bergs kritik står ingalunda ensam. Liknande kritik har sedan dess framförts från allt fler håll. Inte bara mot den bristande stadsmässighet som man anser präglar det som nu byggts på Norra Älvstranden, utan även mot samma brister i liknande projekt i övriga Sverige. Ändå ser man få tecken på probleminsikt eller förändringar. Och de goda exemplen lyser nästan undantagslöst med sin frånvaro.

Svenskt stadsbyggande framstår i många stycken som ett skenande, förarlöst lok utan varken karta och kompass. Och behovet av den kunskapsfördjupning som Berg efterlyser skriande stort. Den hållbara stad kommunpolitikerna talar om i sina vackra visioner känns tyvärr fortfarande långt, långt borta.

Läs också | ”Felet med Norra Älvstranden” från bloggen Svensson | ”Visionen kom av sig” gp.se 12 nov 2009 | Bilderna tagna av Jeanette Johansson.

Oktanten – en utställning om hus och folklig opinion på Göteborgs Stadsmuseum.

 

Oktanten på Karl Johansgatan 17 i Majorna år 1899. Foto: Göteborgs Stadsmuseum

 

– Ända sedan jag var barn har jag fascinerats över skillnaden mellan vilken stad folk i allmänhet vill ha och hur staden utvecklas, vad som byggs och rivs. Genom åren är det både ilska och nyfikenhet som drivit mig i kampen för att bevara gamla hus. Det vi tycker kan bli stadens pärlor tycker en del är skamfläckar. Utställningen hoppas jag ska inspirera fler att förvandla vånda till handling, säger Karina Ekstrand, initiativtagare till utställningen.

 

Oktanten på Karl Johansgatan 17 i Majorna år 2000. Foto: Karina Ekstrand

 

Majorna, Gårda och Haga är tre områden där göteborgarna har engagerat sig i kampen för att bevara den äldre bebyggelsen. I Stadsmuseets nya utställning ser vi närmre på vilken roll bevarandekamp och folklig opinion spelat. Med affischer, foton, film och berättelser från engagerade beskrivs kampen om husens bevarande från 60-talet till idag.

Initiativtagaren till utställningen, Karina Ekstrand, har följt kvarteret Oktanten i Majorna sedan 1997. Huset på Karl Johansgatan 17, som vi tidigare skrivit om här på ByggnadsvårdsNytt, har överlevt mot alla odds. Det hade klarat eldsvådor, vandalism, vanskötsel och var rivningshotat i decennier. Idag är det nyrenoverat och fullt med nya boende, tack vare en intensiv kamp – somliga riskerade till och med sitt liv för huset.

Oktanten på Karl Johansgatan 17 i Majorna år 2010. Foto: Madeleine Seberbrink

 

Även Gårda är en stadsdel som haft kniven på strupen länge. Landshövdingehus och andra byggnader från 1920-talet som ägs av kommunen hotas av rivning. Om de gamla kvarteren klarar sig från rivning kan det vara tack vare den starka folkliga opinionen. Beslutet om Gårdas framtid kommer att tas inom kort.

Haga är idag en av Göteborgs mest omtyckta stadsdelar, men länge fanns planer på att hela stadsdelen skulle rivas. Den folkliga kampen om Haga avslutades i början av 1990-talet. Efter lång kamp sparades gatunätet och cirka en fjärdedel av husen finns i dag bevarade.

Läs mer om utställningen här.

Läs också ”Husvärnet – en engagerad samling” ur Byggnadskultur nr 3/2008

Visst går det att renovera varsamt. Se bara på JM i Göteborg.

Varsam renovering av 1800-tals Landshövdingehus i Majorna i Göteborg av JM AB. Foto: JM

I stadsdelen Majorna i Göteborg stod de gamla landshövdingehusen med sina påkostade fasader och slutna innergårdar en gång tätt. Idag finns bara ett fåtal av dem kvar efter decennier av allt för hårdhänta rivningar.

Inredning från tiden har sparats, renoverats och kompletterats smakfullt. Foto: JM

Nyligen avslutade fastighetsbolaget JM AB en omfattande renovering (läs mer och se film) av det sista kvarvarande landshövdingehuset i kvarteret Oktanten i Majorna. Där har varsamheten varit ledstjärna och ambitionen har varit att bevara så mycket man kunnat, berättar platschef Kent Haglund på JM AB.

De vackra trapphusen har återfått sin forna glans med alla detaljer intakta. Foto: JM

Fasaden har varsamt slipats ren på gammal färg och målats upp i sina gamla originalfärger, skorstenarna har plockats ner och murats upp igen med samma tegel och i samma form. Och de gamla trägolven i lägenheterna har sparats, slipats och på ny lack. Alltsammans av byggnadsvårdskunniga hantverkare.

Fastighetens alla kakelugnar och trägolv har renoverats och bevarats. Foto: JM

Och de gamla kakelugnarna i fastigheten har plockats ner varsamt, renoverats och murats upp igen. Det är jag extra stolt över säger Kent Haglund. Idag har alla lägenheterna var sin fungerande kakelugn, berättar han. Visst går det att renovera varsamt och få ekonomi i det. JM i Göteborg kan det.

Se också ”Gammalt hus får nytt liv” film på YouTube