Läste just rubriken ”Hemma hos Gert Wingårdh” bredvid en bild på en kritvit avskalad interiör – och klickade på den i hopp om att få mina fördomar om den tv-aktuelle Herr Wingårdh, vars ofta monumentala arkitekturstil jag inte är någon stor älskare av och vars sätt att ofta ganska brutalt förhålla sig till kulturarvet jag rakt inte delar, bekräftade. Men se.
Interiören i parets sommarstuga i det förvisso kan tyckas väl brutalt ombyggda gamla huset, är riktigt, riktigt snyggt i sin, kanske stundtals väl hårt drivna men ändå, enkelhet. Här finns en inbjudande och omhuldande rumslighet som jag både tilltalas och överraskas av. De stora fönstren och utblickarna är…hmmm….riktigt trevliga.
Nästan lika trevliga som mitt eget q-märkta sekelskifteshus på Strand i Karlstad, med högt i tak, höga spröjsade fönster, kakelugn, knarrande parkettgolv och rasslande grusgång och hundraåriga syrener innanför de smidda jugendgrindarna. Fast bara nästan 🙂