Jag har tidigare här på Byggnadsvårdsnytt tagit upp frågan om huruvida det verkligen är riktigt att slå i linolja i den traditionella röda slamfärgen, typ Falu rödfärg. Såväl i en artikel i Gård & Torp som i byggnadsvårdslitteratur hävdar man att linoljetillsatsen är tvivelaktig, då den ger en mörkare färg med mindre lyster samt försvårar kvastningen vid ommålning.
Jag har själv diskuterat saken ingående med Falu rödfärg och de håller benhårt fast vid att linoljan är en historiskt korrekt tillsats i det traditionella receptet.
Själv är jag trots detta högst tveksam. Färgens lyster påverkas helt klart i negativ bemärkelse.
–Det ska absolut inte vara någon linolja i traditionell Falu Rödfärg, hävdade den inbitne rödfärgskokaren Peter Holmgren under den byggnadsvårdsdag som vi nyligen anordnade i Värmland.
Själv kokar han alltid på ett 1700-talsrecept, helt utan linoljetillsats.
Och hans uppfattning får stöd av kulturhistorikern Ralph Edenheim, som 2004 publicerade boken ”De röda husen” tillsammans med Margaretha Kjellin och Olle Norling.
– Linoljan behövs för att färgen ska fästa ordentligt på hyvlat virke, säger Ralph Edenheim. Men på ohyvlad panel bör man egentligen använda oljefri färg. Alltför mycket linolja lägger sig som en gul hinna runt pigmentkornen och gör färgen mindre briljant. Färgen lyser bäst oljefri, men då kritar den å andra sidan också lättare, säger Ralph Edenheim i en intervju i Ny Teknik.
Visst vore det skönt att en gång för alla reda ut saken. Och visst borde Falu Rödfärg vara intresserade av att den blev utredd. Hur påverkas glansen? Hur påverkas möjligheten till omkvastning vid ommålning? Och hur påverkas färgens kvalitet och egenskaper?
Vad är era egna erfarenheter kära länsombudskamrater?
Peter Sörensen, länsombud Värmland