Ny byggnadsvårdswebb för stadens byggnader av Stockholms Stadsmuseum

Äntligen har byggnadsvården i Sverige fått den huvudportal den så länge väntat på.

”Byggnadsvård är inte förbehållet röda små torp. Även stadens bebyggelse behöver vårdas! Här [på vår webbplats] hittar du som förvaltar eller bor i ett flerbostadshus information om ditt hus och hur du kan ta hand om det utan att kulturhistoriska värden försvinner. Materialet är främst inriktat på flerbostadshus byggda mellan 1880 och 1975, den period när de allra flesta av stadens bostadshus uppfördes.”

Så presenterar Stockholm Stadsmuseum själva sin nya byggnadsvårdsektion på webben, en sida som handlar om stadens byggnader. Sidan är enkel och väldisponerad och kan med fördel tjäna som informationskälla både för ansvariga på alla Sveriges kommuner, länsstyrelser och muséer och för fastighetsförvaltare, byggföretag och andra yrkesverksamma på området.

Sida vid sida med Stadsmuséets nya webb finns naturligtvis Stockholms Läns Museums befintliga, men likaledes lysande, byggnadsvårdswebb som handlar om underhåll av villor och småhus.

Tillsammans utgör de en komplett byggnadsvårdswebb och en lika efterlängtad som utmärkt utttolkning av Plan- och bygglagens verksamhetsparafer. Äntligen har byggnadsvården i Sverige fått den huvudportal den så länge väntat på. Låt oss hoppas att den får en snabb spridning bland sveriges kommuner.

Kommunen kräver att Tom målar om huset

Får man måla sitt hus i vilken färg man vill?

I Karlstads Kommun kräver nu Stadsbyggnadsnämnden att en fastighetsägare ska återställa sitt hus till ursprungsskick, läser vi i artiklar i NWT och VF den 28 augusti. Det är ett kedjehus från 1970-talet som bland annat målats skarpt mintgrönt, fått snedställda fönster och fönsterfoder som inte fanns från början.

Det nu aktuella kravet har föregåtts av ett otal skrivelser och en mängd möten hållits. Men nu tycker kommunen att man kommit till vägs ände och vill ha en prövning av hur plan- och bygglagen ska tolkas. Alltså om det är kommunen eller husägaren som bestämmer hur ett hus får se ut.
Hur det går med Toms hus kommer att beröra alla husägare, inte bara i Karlstad.

– Det är många kommuner i Sverige som följer det här och hoppas på att vi ska få ett prejudikat, säger stadsbyggnadsnämndens ordförande Håkan Holm.

Personligen är jag helt på Kommunens sida. I Plan- och bygglagens 3 kap 10 § står det att alla ”ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara”. Det ska dock sägas i sammanhanget att fastighetsägarens reaktion är ganska förståelig. I Karlstads Kommun, och i många andra kommuner också för den delen, har man nämligen i decennier i princip struntat i att tillämpa PBLs varsamhetsparagrafer. Kanske är en vändning på väg? Det är i så fall ett stort steg framåt för den svenska byggnadsvården och inte en dag för sent.

Peter Sörensen, länsombud i Värmland

Bättre verktyg för skydd av den fysiska kulturmiljön efterlyses av Värmdös kommunantikvarie

Johan Aspfors kämpar för Djuröbadens Pensionat. Foto:Jenny Frejing

På den utmärkta Nacka/Värmdöpostens webbplats läser vi i en artikel med rubriken ”Kulturhistoriska hus rivs” om hur Värmdös föredömligt aktive kommunantikvarie Johan Aspfors ser med oro på hur allt fler kulturhistoriskt intressanta byggnader försvinner. Denna gång är det anrika Djuröbadens Pensionat från 1890-talet som hotas efter att det köpts upp av en liten byggfirma som vill riva det och bygga nytt på tomten.

Djuröbaden är en grön-klassad byggnad i länsstyrelsens byggnadsinventering. Det betyder att den anses vara en särskilt värdefull byggnad ur historisk, kulturhistorisk miljömässig eller konstnärlig synvinkel och faller därmed under plan- och bygglagen. Djuröbaden är också särskilt utpekat som enstaka objekt i kommunens kulturmiljöprogram. Men problemet är att byggnaden ligger utanför detaljplanelagt område och därmed inte är q-märkt. I plan- och bygglagen saknas det nämligen i dagsläget skydd för kulturhistoriskt intressanta hus som ligger utanför detaljplan.

– Plan- och bygglagen förutsätter planläggning. Det är per automatik en lag för urbana miljöer. Vi har svårt att bevaka fastigheter och skydda kulturbebyggelse utanför tätorterna, säger Johan Aspfors.

– Vi kan inte k-märka om fastigheten inte detaljplaneläggs. Plan- och bygglagen är konstruerad så. Det vi i kultursektorn skulle vilja är att få ett lättare verktyg för att säkerställa vårt fysiska kulturarv, säger Johan Aspfors.

Men, enligt artikelförfattaren är detta något som Kulturdepartementet och Boverket har för avsikt att ändra på. I ett propositionsförslag, som Kulturdepartementet arbetar med, föreslås nämligen att kommunerna ska kunna kulturminnesmärka värdefulla byggnader utan att planläggning ska behöva komma till stånd.

Det låter lovvärt. Huruvida beslut i frågan är fattat är mer än jag känner till.

Under tiden klämtar klockan för anrika Djuröbadens Pensionat. Den nye fastighetsägaren anser att huset är för förfallet och har uppenbarligen redan påbörjat rivningen, åtminstone om man ska tro en uppgiven värmdöbo som i en kommentar på ett inlägg i ämnet på alltid lika välinformerade Byggnadsvårdsbloggen skriver:

Hallå, kan vi inte samla oss lite bättre här i kommunen. Jag var där och tittade. Det är redan sönderslaget och flera kakelugnar är nedrivna. Vad kan vi göra? Ensam är inte stark. Mvh värmdöbo, medlem i Svenska Byggnadsvårdsföreningen men lika hjälplös

Sammanställt av Peter Sörensen, länsombud i Värmland

PS: Läs om ett liknande ärende, Ullebergs särskola i Karlstad, tillika på icke detaljplanelagd mark. DS

Hur ska vi komma tillrätta med den bristande efterlevnaden av PBLs varsamhetskrav?

Ombyggnadsarbeten på Graninge Värdhus i Molkom utanför Karlstad.

I Karlstad har jag under mina två år som länsombud haft flera dispyter med kommunens bygglovshandläggare och plan- och byggchefer, som jag anser tar allt för lättvindligt på sin yrkesroll när det gäller att tillämpa PBLs varsamhetsparagrafer. Byggloven är inte sällan luddigt skrivna och saknar i mina ögon i många fall dessutom bäring i lagrummets intentioner. Tillsynen av att lagarna efterlevs är närmast obefintlig och om man anmäler ett svartbygge tar det veckor innan kommunen agerar. I mina ögon är detta allvarliga problem.

I Karlstads Kommun har detta, åtminstone som jag upplever det, närmast blivit ett vedertaget sätt att sköta jobbet som bygglovshandläggare på. Inte av illvilja utan sannolikt snarare av tradition. Man gör som man alltid gjort.

Så när jag framför kritik mot deras sätt att agera och ställer frågor, ser man helt oförstående ut och reagerar med att bli irriterade och arga. Vad konsekvenserna för den bebyggda miljön blir i denna laglösa kommun kan ni kanske gissa er till. I vad som närmast liknar djungelns lag förvanskas kommunens bebyggda miljöer vind för våg. Kulturhistoriskt utpekade miljöer är inget undantag. Tillståndet är allvarligt.

Men vad ska man då göra för att på ett vettigt sätt komma till rätta med problemen? Plan- och bygglagens varsamhetsparagrafer är ju i mina ögon tämligen tydliga. Ändå bryr man sig inte om att tillämpa dem.

Ombyggnadsarbeten på 20-talsvilla på Råtorp i Karlstad. Utan bygglov.

I mina ögon är tillståndet så allvarligt att jag för en tid sedan, efter samråd med Boverkets jurister, valde att anmäla Karlstads Kommun till Länsstyrelsen i Värmland, för underlåtelse i efterlevnaden av PBLs varsamhetsparagrafer och för bristande, för att inte säga obefintlig, tillsyn. I mina ögon regelrätta lagbrott.

Anmälan ligger nu som ett tillsynsärende hos kulturmiljöenhetens chef Magnus Ahlstrand på Länsstyrelsen i Värmland och det ska bli intressant att följa vad det mynnar i. Har Länsstyrelsen resurser att undersöka saken? Och har de mod att agera om de finner anmälan vara befogad?

I Eslöv gick ju faktiskt Länsstyrelsen i Malmö nyligen ut i ett liknande ärende och fråntog helt sonika Eslövs Kommun rätten att handlägga bygglov, eftersom de ansåg att slapphänt handläggning av byggloven hotade kommunens kulturmiljöarv. Så frågan är helt klart uppe till diskussion på flera platser i Sverige.

Ullebergs gamla sjukhusområde förfaller. Kommunen och ägaren står passiva.

Men vad kan man då göra mer under tiden som Länsstyrelsens kvarnar mal? Finns det ytterligare något steg uppåt man kan vända sig i hierarkin?

I jakten på svar på denna fråga snubblar jag över den i sammanhanget högst intressanta organisationen och hemsidan Föreningen Sveriges bygglovsgranskare och byggnadsnämndssekreterare. Heureka!

På hemsidan hittar jag bland annat en nedladdningsbar handbok med instruktioner kring hantering av bl a nämnda svartbyggen och varsamhetsparagrafer, och kan konstatera att det som där skrivs i många stycken överensstämmer med min egen uppfattning om hur det borde fungera. Vad kan det då komma sig att man jobbar så annorlunda i Karlstads kommun?

På deras hemsida läser jag vidare att de anordnar utbildningsdagar den 17-19 september i Visby. Tänk vilket perfekt forum att föra fram denna fråga till debatt. Jag ser att den omarbetade PBL är en av punkterna på programmet. Kanske kunde vi ta kontakt med dem och höra om de är intresserade av att ta en lite längre diskussion i frågan?

I mina ögon vore det ett perfekt tillfälle. Och åtminstone för Karlstads bebyggda miljöer skulle det kunna innebära enormt mycket.

Hur ser det ut för er andra i era respektive kommuner och län? Skulle det kunna vara intressant för er? Kanske skulle vi kunna ta en kontakt från riksnivå med organisationen för att utröna möjligheten att ta upp frågan under en timme på utbildningsdagarna i Visby?

Vad säger ni?

Hälsningar,

Peter Sörensen
Länsombud i Värmland

PS. Läs också inlägget ”Sveriges Stadsarkitektförening kritiserar PBL”