Category Archives: arkitektur

Slottner slår ett slag för pastischer. Man kan bli kristdemokrat för mindre.

Jakriborg. Hoppsan. Det gick visst att bygga i gammal stil.

Jakriborg. Hoppsan. Det gick visst att bygga hus i klassisk arkitekturtradition, sk pastischer.

Efter att ha tagit omtag på min twittersatsning i avsikt att försöka nå ännu längre med min mission för att lyfta kulturarvets roll i samhällsplaneringen samt för att lyfta intresset för den klassiska arkitekturen, djupdyker jag nu i twitterflödet, och hittar mycket intressant. Som t ex de tre citaten nedan, hämtade från en debatt om stadsplanering i Stockholm i regi av Sveriges Arkitekter, som hölls här om kvällen. Det första fick mig nära nog, åtminstone för ett ögonblick, att överväga att bli Kristdemokrat.

Erik Slottner slår ett slag för fler pastischer inom arkitekturen.

På en fråga från stadsmiljöforskaren Alexander Ståhle, om hur man via stadsplanering kan minska segregationen, lär kristdemokraten Erik Slottner bland annat ha svarat ”att vi inte ska vara rädd för pastischer”. Samma uppfattning har vi här på ByggnadsvårdsNytt torgfört många gånger. Och för inte så länge sedan publicerade stadsmiljönätverket Yimby ett debattinlägg av mig på samma tema. Den klassiska arkitekturen är en rik källa till inspiration, både form- och konstruktionsmässigt. Och jag applåderar Erik Slottner för att han lyfter frågan. Den svenska rädslan för pastischer är, vilket jag påtalat mången gång, både fånig, inskränkt och dum.

02

Men Slottners uttalande är inte det enda jag reagerar positivt över. Även Regina Kevius, kommunpolitiker för Moderaterna och stadsbyggnads- och idrottsborgarråd i Stockholm, lär ha sagt bra saker. Som t ex att ”Arkitekten måste ta större plats! Jag pratar oftast med byggherrar som tänker snabba vinster”. Även detta är så sant som det är sagt. Staden måste byggas utifrån samhällets och människornas bästa. Inte utifrån vad som bäst byggherrarnas kortsiktiga ekonomiska intressen. Och där har den akademiska samhällsbyggnadsprofessionen, i form av bl a arkitekterna, precis som Kevius säger, en mycket viktig roll att fylla. Det tjänar i längden alla, även byggherrarna, på.

Sammantaget är detta kloka ord som lovar gott för framtiden för den svenska stadsbyggnadsdebatten. Förutsatt naturligtvis att Adam och Regina menar allvar med vad de säger, och fortsätter driva på i dessa lovvärda ambitioner. Men det tror jag att de gör. I alla fall tills motsatsen bevisats.

PS. Att realisera promenadstaden och bygga innovativt för unga låter också som lysande idéer av Slottner. Men det är en annan historia. DS

Annonser

98% av alla byggnader är lådor. Frank Gehry kommenterar samtidsarkitekturen.

Frank Gehry ur en artikel i Sydney Morning Herald. Foto: MIT/UTS

Uttalandet, som jag läser i en artikel i Aftonbladet, lär vara hämtat från en intervju i Playboy där den världskände arkitekten, upphovsman bakom bl a Guggenheimmuséet i Bilbao, uttalar sig om samtidsarkitekturen och om sitt liv som arkitekt.

För alla oss vanliga människor har detta, dvs det trista tillståndet för samtidsarkitekturen, varit uppenbart i decennier och källa till mycken debatt. Arkitekterna själv förefaller dock märkligt obenägna att se samma sak. Lådorna är, får vi oftast veta, vad denna yrkeskategori så ofta de får chansen ängsligt refererar till som ”en spegling av vår tid”.

Problemet är att det tyvärr enligt majoriteten av samma yrkeskår märkligt nog förefaller vara den enda möjliga speglingen av vårt tid. För de hus som idag anländer från deras ”ritbord” till allt från Malmö i söder till Kiruna i norr ser till förvillelse likartat identitetslösa och lådlika ut. De enda som jublar över dessa närmast föraktfulla boxar är kommunalpamparna och arkitekterna själva.

Gehry själv tar sig runt boxfällan genom en dekonstruktivistisk inställning i sin arkitektur. Någon sa en gång talande att hans byggnader påminner om ”ett gäng partajande robotar”. Personligen tycker jag hans arkitektur är spännande, kanske dock mer ändamålsenlig för monument än för boendemiljöer.

Förhoppningsvis kan hans uttalande bli en av de spikar i kistan som krävs för att vi får till stånd ett efterlängtat paradigmskifte i svensk arkitektur. Låt oss en gång för alla lägga boxarnas epok bakom oss. Befria de unga, nya arkitekterna ur de konforma och vansinnigt begränsande mentala tvångströjor som deras äldre kollegors skapandekraft så uppenbart lider av.

Arkitektur är så mycket mer än fyrkantiga lådor. Det är en konstform med enorma möjligheter och mångtusenåriga anor och kunskapskällor att ösa ur. Så ös på. Leve arkitekturen. Leve den.

Peter Sörensen
Länsombud i Värmland.