Fairyhill i juni 2010. En gång bebott av idel ädel adel. Foto: Sven Liljegren Sr
Fairyhill. Gårdsnamnet i sig låter nästan som hämtat ur en sagobok. Jag snubblar över en bild av den vackra gamla gården av en slump. Och väljer att forska litet kring den. Den ligger i Stehags Socken i Eslövs Kommun i Skåne. Och visar sig ha ett pampigt förflutet. Åtminstone har den kopplingar till ett sådant.
Fairyhill i juni 2010. Ännu en vacker och intakt gård. Foto: Sven Liljegren Sr
Fairyhills gård uppfördes i mitten av 1800-talet som en avstyckning av det närbelägna Rönneholms Slott, ägt av familjen Coyet. Gården beboddes i början av 1900-talet av adelsmannen Gustaf Cederström och hans hustru grevinnan Ebba Piper. Båda kom från högadliga släkter.
Gustaf Cederströms syster Henriette var gift med Gustaf Coyet på Torups slott. Och i Ebbas släkträd återfinns namn som Bielke, Natt & Dag och Bonde. Men också Sten Sture den yngre och ättlingar till Gustav Vasa. Idel ädel adel med andra ord.
Fairyhill i september 2011. Nu är glasverandan borta. Foto: Bertil Rolf
Gustaf och Ebba gifte sig 1902 och flyttade sannolikt till Fairyhill i samband med detta. Här på gården föddes sedan deras två första barn, Erik Bror Gustaf 1903 och Ebba Amelie Elisabeth 1905. Familjen Cederström flyttade sedan vidare till den gamla gården Hedvigsdal, belägen i Vallberga Socken i Ystads Kommun. Och där bor och verkar deras ättlingar, bl a med yngsta generationen Åsa och Carl, kvar än idag.
Fairyhill i september 2011. Med nybygget till vänster. Foto: Bertil Rolf
För deras gamla hemvist Fairyhill ser dagarna emellertid tyvärr ut att vara räknade. De nya ägarna har byggt en ny faluröd villa alldeles runt knuten och har, såvitt jag erfar, för avsikt att inom kort riva det en gång så ståtliga Fairyhill. Detta trots att den specifika gården är utpekad som särskilt värdefull kulturmiljö i Länsstyrelsen I Skåne Läns egen kulturmiljöplan. De utpekade miljöerna i kulturmiljöprogrammet skall, läser jag på deras hemsida, ”vara till hjälp för planerare då de visar på vilka värden som ska bevaras, vårdas och utvecklas”.
I kulturmiljöplanens avsnitt om Eslövs Kommun står bl a ”Norr om kyrkbyn ligger plattgården Fairyhill, som anlagts av Rönneholms gods. Gården är karaktäristisk för 1800-talets stora, godsanlagda gårdar med mangårdsbyggnad i en mindre park och avskilda ekonomibyggnader.”
–Kulturmiljöplanen är en avsiktsförklaring och ett kunskapsunderlag för kommunerna att använda i sin planering, inte ett juridiskt bindande dokument, säger Jonas Haas på Länsstyrelsen i Skåne.
–Det är tyvärr näst intill omöjligt att skydda den här typen av bebyggelse i och med att den ligger utanför detaljplanelagt område, säger Anna Lyhagen, stadsbyggnadschef på Eslövs Kommun.
–Man kan inte spara allt. Och någon Ebba Piper har jag aldrig hört talas om, säger Sven Larsson, barnfödd och uppvuxen fyra kilometer från gården samt aktiv i den lokala hembygdsföreningen.
Sic Transit Gloria Mundi. Så förgås världens ära. En bild av kulturhistoriens djup, kulturmiljövårdens arbetsmetoder och organisation samt ekologiskt tänkande i Sverige, hösten 2011. En ganska sorglig sådan. Om jag får säga det själv.
PS. Innan makarna Cederström flyttade in på Fairyhill ägdes den enligt uppgift under många år av en Carl Fock, även det en adelssläkt. Flera Carl Fock figurerar i historieböckerna kring denna tid, så gott som samtliga var militärer. En Carl Fock var överstelöjtnant i det Skånska Husarregementet på 1800-talet. Regementet sammanslogs 1925 med Husarregementet Konung Karl XV, ett regemente som tidigare burit namnet Cederströmska Husarregementet samt ursprungligen hette Kungliga Svenska Husarregementet. Här finns historia att gräva i för den som är intresserad och har tid. DS
Ur Tidning för Wenersborgs stad och län den 1 juni 1894
Senare artiklar:
Anrikt hus möter sitt öde | Skånskan.se den 24 nov 2011
Svenska Byggnadsvårdsföreningen Byggnadsvårdsnytt 
Så synd på ett så vackert hus!
Nej.. de kan bara inte riva det.. Sorgligt att gamla hus inte kan skyddas bättre av någon lag.. Kulturskatter går i graven.
Min faster var gift med Bertil Radnert och bodde på Fairyhill under några år kring 1950. Visst är det synd på huset, men det finns ju en verklighet också.
Hej Bo! Spännande. Visst är det så. Och i den verkligheten ingår att Länsstyrelsen i Skåne pekat ut just Fairyhill som en av regionens mest värdefulla kulturmiljöer. Därför är det märkligt att den tillåts förfalla och att rivningslov beviljas. För någon som är byggnadsvårdskunnig skulle huset lätt kunna renoveras till beboelig standard. Och såg man bara till att taket var tätt skulle det kunna stå i många år tills en sådan ägare dök upp. Att riva ett sånt här hus känns oavsett vad som ett onödigt och otidsenligt slöseri med resurser.
Sic transit gloria mundi, indeed! Så sorgligt.
Varför kan inte alla dessa människor som uppenbarligen VILL bo i moderna hus bara flytta in i/bygga ett modernt hus på en TOM tomt i stället för att riva kulturskatter som blir för övrigt förlorade? Upprörande.
Dessutom bidrar de i allra högsta grad med sina oproportionerliga byggen till klar förfulning av landskapet…
Varje gang jag kommer till den har bloggen blir jag lika deprimerad. Allting som ar gammalt forstors for att ge plats till nagot sjallost nytt. Hejda Sverige, jag ar glad att jag emigrerade.
Hej alla som verkar vara intresserade av huset. det verkar bara vara e som fattar varför man river ett sådant gammalt hus. inge av er verkar veta vad det kostar att underhålla eller driva ett sådant hus!! även om det funnit pengar att få till att renovera så finns det väl ändå så många andra saker som man kan ha dom bättre till än att hålla liv i gamla hus som bara e en belastning för plånbok och miljon! ni kan ju bara fundera på hur mycket energi det går åt för att värma ett så stort gammalt hus.
Hej Nlosell!
Jag delar inte alls din uppfattning. Och betvivlar, utifrån dina uttalanden, att din kunskap på områdena byggnadsvård och fastighetsekonomi är särskilt djup. Inte heller förefaller ditt intresse för kulturmiljö eller kulturarvsfrågor vara särskilt omfattande. Ändå uttalar du dig tvärsäkert.
Denna fastighet har ju sedan lång tid tillbaka pekats ut av Länsstyrelsen som särskilt bevaransvärd, om än inte varande av byggnadsminneskaraktär. På bilder från 2010 ser man ett sällsynt vackert, om än dåligt underhållet, hus. Som med enkla medel kunnat lotsats vidare in i framtiden.
Men. Är man inte intresserad av huset så är det naturligtvis lätt att enkom se det som en belastning. I sådana fall bör man göra sig av med det och se till att det hamnar i händerna på någon som bättre förstår dess värden. Kulturarvet är ingenting vi som enskilda individer i första hand äger. Det är något vi förvaltar för kommande generationer.
I fallet Fairyhill är jag alldeles övertygad om att det gått att hitta en ny engagerad och kärleksfull ägare till och användning av det en gång så vackra huset. Det är bara att beklaga att varken den nuvarande ägaren eller kommunen tog ansvaret för att bära Fairyhill vidare in i framtiden.
Vad! Ska Fairyhill rivas? Detta var mitt andra hem under tonåren och fru Sofia Nilsson ägde huset. Bertil Radnert, Sofias son, skötte gården tillsammans med fam. Billing. Har sedan Sofias bortgång ofta längtat dit men har ej vågat ta steget att tränga mig på de nuvarande ägarna. Har just skaffat en surfplatta och börjar med att kolla Fairyhill. Så nu behöver jag inte fundera på något besök. Jag har ju alla mina minnen och foton kvar.
Margret .
Hej Margret! Tyvärr är Fairyhill idag historia. Och berättelse om hur det gick till blottlägger den svenska kulturmiljövårdens alla tillkortakommanden. Och de är många. Av den siste ägaren framställs huset som kallt och dragigt och omöjligt att värma upp. Vad är dina minnen från livet på Fairyhill? Vad vet du om dess historia? Det vore oerhört kul att höra din berättelse. Och det vore fantastiskt att få ta del av dina gamla foton. Mvh, Peter Sörensen (0730-205282, peter@greenhouse.se).
Margret, som jag nämnt tidigare var min faster Elisabeth gift med Bertil Radnert under några år på 50-talet. Har du något minne av dem? Bilder? Berättelser kring gården?
/Bo Madsen
bo.madsen@telia.com
Hej Bo. Det enda jag minns av din faster är att hon hade en tax. Tyvärr
inget foto. Har dock skickat lite privata foton till Peter Sörensen. Kan
fortfarande inte fatta att det vackra Fairyhill har rivits. Får man verkligen
göra så?
Margret. margret@winck.se
Har nu sett platsen där det vackra huset låg. Fairy hill=vacker kulle. Eftersom det vackra på kullen är borta tycker jag att ägarfamiljen Andersson borde byta namn på sin gård. FAIRYHILL FINNS INTE. PUNKT SLUT!