Category Archives: Kulturmiljö

Ett litet vitt hus i ett vägskäl. Men ett stort och viktigt vägval för Arvika.

Värdefull eller inte? Bocken 8 med adress Kyrkogatan 40A i Arvika. Foto: Leif Höök

Varje gång jag besöker värmländska Arvika blir jag lika positivt överraskad. Ja faktiskt lite smått förälskad. I de kvarter som utgör stadskärnan finns en intimitet och ett småstadsgemyt som gått förlorat i snart sagt varenda svensk stad. Pampiga stenhus från sekelskiftet står sida vid sida med vackra gamla trähus och väderbitna innergårdsmiljöer. Att besöka Arvika är, åtminstone för dem av oss som är uppvuxna i små eller medelstora städer, litegrann som att komma hem. Här finns en småskalighet som gör att människor möts. Och jag ser vid varje besök att jag delar min förtjusning med andra fotvandrare jag möter.

Sett i ett större sammanhang är detta naturligtvis en stor resurs. Historiskt välbevarade, småskaliga och promenadvänliga stadskärnor av den typ Arvika har är mycket sällsynta och detta faktum kommer att kunna göra Arvika allt mer attraktivt för varje år som går. I alla fall om man förstår att värdesätta och förvalta dessa egenskaper.

Lyfter man blicken och tittar på t ex USA kan man nämligen se en tydlig sådan trend. Städer med denna typ av miljöer ökar idag allt mer i attraktivitet, i synnerhet bland unga och välutbildade. I alla fall på de platser där de styrande politikerna gjort sin internationella stadsplanerings-hemläxa och kombinerat förvaltandet av den småskaliga, kulturhistoriska stadsmiljön med andra offensiva satsningar för att attrahera unga människor.

Men. Det är i sanning ingen enkel resa. Och den kommer att kräva både mod och insikt hos de styrande. Olika typer av röster kommer av och till att höjas för att förmå staden att offra en historisk miljö i taget för att ”utveckla” staden. De kommer att hävda att just det huset inte är ”så viktigt”. Att det är ”omöjligt” eller ”olönsamt” att renovera. I precis den typen av vägskäl kommer Arvikas förmåga att värna stadens historiska miljöer att provas tusentals gånger.

Arvika_01

Berikar eller belastar huset platsen? Kan man utveckla utan att riva? Foto: Google

Ett sådant aktuellt vägskäl handlar om ett vitt, vackert och välbevarat gammalt trähus i branten mittemot biblioteket. I detta gatuparti hänger det småskaliga, kulturhistoriska uttryck som utgör Arvikas identitet idag på en synnerligen skör tråd. En utveckling av den här miljön borde därför, kan man tycka, inledas med att undersöka hur man kan förvalta och förädla just det detta gamla hus symboliserar. Inte med att riva det.

Rom byggdes inte på en dag. Historiskt har de styrande i Arvika, i mer eller mindre nära dialog med byborna, och trots politiska meningsskiljaktigheter, lyckats navigera både klokt och ansvarsfullt. På typiskt Arvikamanér har man, i de allra flesta fall, lagt prestigen på hyllan, haft stadens bästa för ögonen och mod att tänka både till och om. Om detta bär den vackra stadskärna man idag har tydligt vittne.

Jag hoppas att man fortsätter på den vägen. På den tror jag nämligen Arvika kan nå riktigt långt.

Stadsmiljöhälsningar från en av många Arvikaälskare,

Peter Sörensen
Länsombud i Värmland

Annonser

Farväl Fairyhill!

Fairyhill i juni 2010. En gång bebott av idel ädel adel. Foto: Sven Liljegren Sr

Fairyhill. Gårdsnamnet i sig låter nästan som hämtat ur en sagobok. Jag snubblar över en bild av den vackra gamla gården av en slump. Och väljer att forska litet kring den. Den ligger i Stehags Socken i Eslövs Kommun i Skåne. Och visar sig ha ett pampigt förflutet. Åtminstone har den kopplingar till ett sådant.

Fairyhill i juni 2010. Ännu en vacker och intakt gård. Foto: Sven Liljegren Sr

Fairyhills gård uppfördes i mitten av 1800-talet som en avstyckning av det närbelägna Rönneholms Slott, ägt av familjen Coyet. Gården beboddes i början av 1900-talet av adelsmannen Gustaf Cederström och hans hustru grevinnan Ebba Piper. Båda kom från högadliga släkter.

Gustaf Cederströms syster Henriette var gift med Gustaf Coyet på Torups slott. Och i Ebbas släkträd återfinns namn som Bielke, Natt & Dag och Bonde. Men också Sten Sture den yngre och ättlingar till Gustav Vasa. Idel ädel adel med andra ord.

Fairyhill i september 2011. Nu är glasverandan borta. Foto: Bertil Rolf

Gustaf och Ebba gifte sig 1902 och flyttade sannolikt till Fairyhill i samband med detta. Här på gården föddes sedan deras två första barn, Erik Bror Gustaf 1903 och Ebba Amelie Elisabeth 1905. Familjen Cederström flyttade sedan vidare till den gamla gården Hedvigsdal, belägen i Vallberga Socken i Ystads Kommun. Och där bor och verkar deras ättlingar, bl a med yngsta generationen Åsa och Carl, kvar än idag.

Fairyhill i september 2011. Med nybygget till vänster. Foto: Bertil Rolf

För deras gamla hemvist Fairyhill ser dagarna emellertid tyvärr ut att vara räknade. De nya ägarna har byggt en ny faluröd villa alldeles runt knuten och har, såvitt jag erfar, för avsikt att inom kort riva det en gång så ståtliga Fairyhill. Detta trots att den specifika gården är utpekad som särskilt värdefull kulturmiljö i Länsstyrelsen I Skåne Läns egen kulturmiljöplan. De utpekade miljöerna i kulturmiljöprogrammet skall, läser jag på deras hemsida, ”vara till hjälp för planerare då de visar på vilka värden som ska bevaras, vårdas och utvecklas”.

I kulturmiljöplanens avsnitt om Eslövs Kommun står bl a ”Norr om kyrkbyn ligger plattgården Fairyhill, som anlagts av Rönneholms gods. Gården är karaktäristisk för 1800-talets stora, godsanlagda gårdar med mangårdsbyggnad i en mindre park och avskilda ekonomibyggnader.”

–Kulturmiljöplanen är en avsiktsförklaring och ett kunskapsunderlag för kommunerna att använda i sin planering, inte ett juridiskt bindande dokument, säger Jonas Haas på Länsstyrelsen i Skåne.

–Det är tyvärr näst intill omöjligt att skydda den här typen av bebyggelse i och med att den ligger utanför detaljplanelagt område, säger Anna Lyhagen, stadsbyggnadschef på Eslövs Kommun.

–Man kan inte spara allt. Och någon Ebba Piper har jag aldrig hört talas om, säger Sven Larsson, barnfödd och uppvuxen fyra kilometer från gården samt aktiv i den lokala hembygdsföreningen.

Sic Transit Gloria Mundi. Så förgås världens ära. En bild av kulturhistoriens djup, kulturmiljövårdens arbetsmetoder och organisation samt ekologiskt tänkande i Sverige, hösten 2011. En ganska sorglig sådan. Om jag får säga det själv.

PS. Innan makarna Cederström flyttade in på Fairyhill ägdes den enligt uppgift under många år av en Carl Fock, även det en adelssläkt. Flera Carl Fock figurerar i historieböckerna kring denna tid, så gott som samtliga var militärer. En Carl Fock var överstelöjtnant i det Skånska Husarregementet på 1800-talet. Regementet sammanslogs 1925 med Husarregementet Konung Karl XV, ett regemente som tidigare burit namnet Cederströmska Husarregementet samt ursprungligen hette Kungliga Svenska Husarregementet. Här finns historia att gräva i för den som är intresserad och har tid. DS

Ur Tidning för Wenersborgs stad och län den 1 juni 1894

Senare artiklar:
Anrikt hus möter sitt öde | Skånskan.se den 24 nov 2011