En kallhamrad uppvisning i konsten att mala ner folkviljan. Nu river Peab Enköpings Stadshotell.

Nu river Peab Stadshotellet i Enköping. Foto. http://www.nyhetsverket.se

På http://www.nyhetsverket.se kan vi i en artikel signerad ”Om att mala ner folkviljan” läsa om hur Peab navigerat från köpet av Enköpings Stadshotell fram till den rivning som nu pågår för fullt. Många är nog de som delar den uppgivenhet som skribenten Daniel Johansson ger uttryck för.

”Istället för att återge Stadshotellet sin forna prakt lät Peab byggnaden förfalla. För att snabba processen stängdes värmen av och regn och vatten tilläts rinna genom hål i taket och krossade rutor. Bolaget förklarade samtidigt att avsikten hela tiden hade varit att riva kåken.”

Vi har tidigare i artikeln ”Rivningen av Stadshotellet i Enköping. Ett lågvattenmärke i det svenska stadsbyggandet” här på ByggnadsvårdsNytt kommenterat det som skett och sker i Enköping. Och visst är det tveklöst minst sagt nedslående att se ett företag av Peabs storlek agera så kallhamrat känslolöst och utstuderat hänsynslöst mot en stad och dess kulturhistoriska arv. Artikelförfattarens avslutande ord beskriver detta väl.

”Peab tycks därmed till sist ha lyckats mala ner viljan att bevara. Bolagets många år av motarbetande, blockerande och förhalande har gett utdelning. Tanken att det blir för dyrt. Tanken att det är tekniskt omöjligt har slagit rot. Istället för att banka näven i bordet och säga att nu får det vara nog, låter sig invånarna luras ännu en gång.”

Finns det en skampåle för kulturmiljöförsyndelser, så har Peab, genom sitt agerande i Enköping, i så fall grundligt surrat sig fast vid den. Men det går heller inte att inte låta en del av skulden för det som skett i Enköping falla på kommunens kulturmiljöansvariga. Under de senaste decennierna har glada entreprenörer fått härja till synes fritt i Stadshotellets inre. Mängder av ombyggnader, som steg för steg berövat byggnadens dess forna storhet, har fått ske utan att någon reagerat.

Alldeles självklart borde byggnaden ha skyddsmärkts med q-märkning såväl interiört som exteriört för länge sedan. Och ingrepp borde inte ha tillåtits utan bygglov eller övervakning av en byggnadsantikvarie. Kulturmiljöfrågorna måste tas på ett större allvar ute i kommunerna. Inte för inte kallas denna form av förändring för ”de små stegens tyranni”. Var för sig kan ingreppen se obetydliga ut. Sammantaget blir effekten dock förödande. Exakt denna långa tyranni fick Stadshotellet i Enköping genomlida. Nu finns inte längre något Stadshotell i Enköping.

Frågan är nu vad vi kan lära av denna historia?

Läs också | ”Kulturhistorisk byggnadsinventering. Enköpings Stadshotell” av Upplands Museum 2002 samt blogginläggen ”Spekulation i förfall” samt ”Peab river”.

Lyssna | ”Jag känner ingenting. Så här brukar vi jobba.” Peabs regionschef Lennart Anderén kommenterar rivningen i en intervju i SR.