Etikettarkiv: stationshus

Vargöns Station. Senaste offret i en av de största svenska kulturmiljöskandalerna i modern tid.

Vargöns Stationhus, då under namnet Rönnum, i början av förra seklet.

Vargöns Stationshus utanför Vänersborg har troget stått på sin plats i över 150 år. Men nu är det ett minne blott. Här om dagen revs huset med grävskopor i riktigt gammal 1960-talstil. Platsen där det en gång så stolta stationshuset stod är nu tom och övergiven.

Rånnum. En som seden bjöd både påkostad och pampig station.

Vargöns station, eller Rånnums Station, som den ursprungligen hette, blir därmed det senaste offret i en av de i mitt tycke största kollektiva svenska rivningsskandalerna i modern tid. Skövlingen, för att inte säga utplåningen, av stora delar av det svenska arkitektoniska järnvägsarvet. Signerad Trafikverket.

Vargön i början av 2000-talet. Skändad, tom och övergiven.

Deras beslut att avveckla och avyttra de fastigheter de inte anser sig ha bruk av har i realiteten inneburit att merparten av dem gått samma öde till mötes som Vargöns Station. Det är en kulturmiljöskandal så huvudlös att den näppeligen kunnat genomföras i något annat land än det byråkratstyrda Sverige.

Vargöns Station nov 2011. Kulturmiljöskandal signerad Trafikverket. Foto:Thomas Fast

–Jag tycker att det är beklagligt att det rivs, jag ville väldigt gärna att det skulle bevaras, säger Kristina Rosell (FP), ledamot i byggnadsnämnden.

– Det är tragiskt. En stor kulturhistorisk förlust, säger Lars Bergström är antikvarie på Västarvet i Vänersborg.

Jag delar deras uppfattning. Det är beklagligt. Tragiskt. Och en stor förlust. Att denna utplåning av det svenska järnvägsarvet får fortgå är en kulturmiljöskandal av praktformat. Det är fullkomligt obegripligt.

Peter Sörensen
Länsombud i Värmland

Läs mer: Stationhuset nu ett minne blott | ttela.se, 29 nov 2011

Annonser

Älskade vattentorn!

Vackra vattentorn i Flensburg och Rostock i Tyskland. Foto: Eber Ohlsson

De väldiga vattentornen är inte sällan älskade arkitektoniska verk där de står, som tydligt identifierbara fyrtorn, i stadens siluett. I takt med att staden växer och utvecklas avvecklas de gamla vattentornen hela tiden till förmån för nya. Och inte sällan kommer de gamla tornen, ofta rikt dekorerade och påkostade, att stå tomma. Och riskerar att förfalla. Och i förlängningen att försvinna. Denna problembild delar de med de med flera av samhällets funktionsbyggnader – de gamla järnvägsbyggnaderna, stadshotellen och, i allt större utsträckning, kyrkorna.

Vackra vattentorn i Köping och Åmmeberg. Foto: Eber Ohlsson

Denna fråga är ett delikat problem som i större eller mindre utsträckning berör snart sagt varje svensk ort eller stad. Ska vi stå passiva och se på medan dessa vitala delar av vårt kulturmiljöarv bara smulas sönder. Eller ska vi gemensamt hjälpas åt för att hjälpa de gamla byggnadsverken att hitta nya användningsområden för att överleva in i en ny tid? Utan att allt för stora ingrepp görs i ursprungsarkitekturen. Detta är en stor utmaning som den svenska byggnads- och kulturmiljövården borde ägna mer samlad uppmärksamhet åt.

Skånska Vattentornssällskapets hemsida, upplagd av Eber Ohlsson, är en alldeles fantastisk sammanställning över svenska och internationella vattentorn från alla tider. Här finns mängder av exempel som kan tjäna som inspiration för ett nationellt arbete med dessa frågor.

Läs också | ”Vattentorn blev villa ovan träden” ur GP den 1 mars 2010 samt ”Järnvägens historia suddas ut” från Sveriges Hembygdsförbund 2006-06-28