Etikettarkiv: Rättscentrum i Göteborg

Som vore tomten en ö. Mark Isitt kritiserar en arkitektur som vägrar att kommunicera med sin omgivning.

En uppvisning i förlegade modernistiska ideal, dundrar GPs arkitekturskribent Mark Isitt.

Detta är ett miljonprogramsprojekt, tänker jag när jag cirklar runt de fyra husen, studerar dem från andra sidan Fattighusån, från Nya Ullevi, från Smålandsgatan. Försonande drag är svåra att finna. Här, vid stadens östra entré, där evenemangsstråket tar sin början, där bilarna från Stockholm och Oslo forsar in till Göteborg, visar staden nu upp sig från sin allra mest ambitionslösa sida.

Rättscentrum under byggnation. Med Fattighusåns vattenspegel i förgrunden.

Orden är GPs arkitekturskribent Mark Isitts och är hämtade ur en artikel rubricerad ”Skrämmande arkitektur” publicerad i GP den 7 februari 2010. I artikeln går Isitt till rasande angrepp mot nyuppförda Rättcentrum vid Ullevi Park i Göteborg, och en arkitektur som vänder sig från och vägrar att befatta sig med sitt sammanhang. Isitt skräder inte orden när han kritiserar de ansvariga arkitekterna, White, AG Arkitekter och Ellsinger Arkitektkontor.

Området domineras tydligt av traditionell rutnätsstad, med stora trasiga hål i.

Förutom tingsrätten har White (för så heter de) även ritat hela detaljplanen för området, fortsätter Isitt. Den är en uppvisning i föråldrade modernistiska ideal. Det är rationellt och rätvinkligt in i minsta lilla hörn och ingenting indikerar att en hel stad står bredvid och tittar på, byggnaderna relaterar enbart till varandra.

Som vore tomten en ö.

Inte heller den befintliga bebyggelsen kan anklagas för att flirta med den vackra Fattighusån.

Jag delar helt Isitts känsla. Och förvåning. Merparten av samtidsarkitekturen uppvisar idag uppenbara problem att samspela ens inom sig själv. Och än mindre med sin omgivning. Istället får man snarare den bisarra känslan av att just det föraktfulla avvisandet, att bryta mot sin omgivning, allt som oftast varit ett delmål i sig själv. En sorts styrkedemonstration där den som sticker ut mest och vägrar att underordna sig vinner. Om inte annat så i alla fall respekt från kåren självt. Kan det vara så? Eller kan man helt enkelt inte bättre?

Foto: hitta.se

Annonser