Etikettarkiv: magasinet i svalöv

Vem vill simma i ett badhus utan vatten?

Broang_2

Kristinehamns välbyggda och vackra badhus. Mitt i stan. Rivet 2012.

Syskon startar saluhall i gammalt godsmagasin i Malmö, ser jag i ett intressant och inspirerande teve-inslag på Sydsvenskan. Två syskon vandrar runt i vad som närmast liknar en ruin, och pratar sig varma för sina saluhallsplaner. Deras entreprenöriella låga lyser som en fyrbåk. Det är underbart att se.

I de allra flesta städer hade något sådant varit omöjligt. Inte för att idén i sig var för dålig. Utan för att man där redan sedan länge rivit alla de gamla byggnaderna. Skapande förstörelse kallar han det visst, stadsmiljödebattören och fd Karlstadkillen Jan Jörnmark. Som om förstörelsen var lika viktig som skapandet.

Salu_01

Betelkapellet, mitt i orten Sunne i Värmland. Kommunen vill riva. Klicka för stor bild.

Vem vill simma i ett badhus utan vatten, minns jag att han kommenterade i en lite avmätt ton, när jag förde ett bevarande av Kristinehamns vackra badhusbyggnad på tal i samband med att vi båda höll var sitt föredrag på Stadsarkitektdagen i Norrköping för några år sedan.

 

Idag ser vi i allt högre grad hur de gamla byggnader som faktiskt finns kvar närmast fungerar som magneter för olika former av verksamheter. Inte sällan. precis som i  Malmö, inom den kreativa upplevelsesektorn. I de gamla fastigheterna finns massor av själ och historia inbyggt i väggarna som skapar atmosfär och attraktionskraft i sig. Och det redan byggda ger dessutom oftast lägre byggkostnad än ett nybygge. Ekonomisk och ekologiskt.

Salu_02

Enköpings Stadshotell. Mitt vid stora torget. Rivet 2012. Klicka för stor bild.

Allt fler stadsmiljöforskare talar nu om en tydlig trend, nämligen att morgondagens stadsbor och turister kommer söka sig till genuina miljöer. Att de tröttnat på de till förvillelse likadana sk ”clone cities” – dvs klonstäder där man sedan länge rivit bort stadens historiska själ och karaktär och ersatt dem med sterila, exklusiva bostadsområden och höghus som skall markera än det ena, än det andra, och ”sätta staden på kartan”. Och de städer och orter som har haft modet och har nöjet att ha gamla fastigheter och miljöer kvar kan därmed mycket väl visa sig bli morgondagens vinnare.

Skärmavbild 2013-11-20 kl. 19.21.55

Sädesmagasin i skånska Svalöv. Rivet 2013 trots många protester. Klicka för stor bild.

Så. Vem vill simma i ett badhus utan vatten? Ska man tro forskarna så är det en allt större skara människor. Och jag vet i alla fall två. Nina och Martin Karyd. Jag älskar deras entreprenöriella energi och magkänsla. Och jag har en känsla av att ganska många kommer att vilja besöka deras ”badhus”. Och av att det här bara är början. För det smartaste skapandet bygger nämligen inte på förstörelse av det befintliga. Utan på förnyelse av det.

FOTNOT. Läs tidigare artiklar om nämnda fastigheter:
5 april 2012 | K-märkt magasin skall rivas till varje pris. Går prestige före bättre vetande i skånska Svalöv?
5 dec 2010 | Bevara det vackra Broängsbadet. Sätt punkt för skövlingen av Kristinehamns stadsmiljö.
16 mars 2010 | En kallhamrad uppvisning i konsten att mala ner folkviljan. Nu river Peab Enköpings Stadshotell
4 feb 2010 | Rivningen av Enköpings stadshotell. Ett lågvattensmärke i det svenska stadsbyggandet.

Annonser

K-märkt magasin ska rivas till varje pris. Går prestige före bättre vetande i Svalöv?

Svalov_1

RIVNINGSFÄRDIGT? Carl Bergendorrf, som tagit bilderna i detta inlägg, är managementkonsult och affärsutvecklare med intresse för kulturmiljö. Av alla platser jag  besökt, är magasinet i Svalöv det som har varit i särklass bäst skick, säger han.

I skånska Svalöv står i detta nu kampen om ett gigantiskt sädesmagasin, en del av det gamla Sveriges Utsädesförening, uppfört vid tiden kring förra sekelskiftet. Kommunen har, trots att kritiska röster funnits och trots att både Regionsmuseet och Länsstyrelsen anser att magasinet har ett “högt kulturhistoriskt värde”, fattat beslut om en rivning.

Magasinet är betydelsefullt för bebyggelsemiljön i Svalöv och en av nycklarna för att förstå växtförädlingens omfattning, skriver bebyggelseantikvarie Henrik Borg i Regionsmuseets utredning från 2008. Magasinets tekniska skick är i stort sett gott, fortsätter han. Taken är omlagda med papp under 1990-talets mitt. Bortsett från enstaka bortfall av tegel, fogar och mindre sprickor finns inga skador i murverket, konstaterar Borg.

Starkt drivande bakom rivningsbeslutet har ett antal tunga namn i kommunen, kommunalråden Gunnar Bengtsson (tillika kommunägda Svalövs Lokalers styrelseordförande) samt Karl-Erik Kruse, varit. Och de har haft starkt understöd från fastighetsägaren Svalövs Lokaler via vd Bo Gripsten. Beslutet har, hävdar trojkan, ekonomiska orsaker. Man vill, säger man, ta ansvar för kommunens ekonomi.

Svalov_2

FÖRRÅD FÖR EMMAUS? Hösten 2010 visade företaget Emmaus intresse för att hyra magasinet för sin verksamhet. Någon återkoppling från kommunen skedde aldrig. Istället drev man strax därefter igenom ett rivningsbeslut.

I sin argumentation för en rivning har man först ställt en beräknad rivningskostnad på 3-5 mkr mot en av Bo Gripsten beräknad kostnad för en renovering på 75 mkr. Då en sådan renovering, säger man sedan, kostar 25 gånger mer än en rivning har vi funnit att en rivning är den enda ekonomiskt försvarbara utvägen. Denna argumentation är emellertid synnerligen ihålig och förefaller mest vara en lek med fabricerade siffror avsedd enkom att frambringa ett beslut om rivning.

Jämför man istället den kalkylerade rivningskostnaden på 5 mkr med de senaste fem årens genomsnittliga årliga driftskostnad på ca 70 000 kronor innebär detta att man alltså är villig att betala ett belopp motsvarande 70 års driftskostnad för att riva magasinet. En regelrätt besparing i kommunens budget inträffar sålunda först år 2082. Dvs långt efter att såväl Bengtsson, Kruse och Gripsten lämnat detta jordeliv, även om de är gjorda av aldrig så segt virke.

Svalov_3

SAKRAL MILJÖ Att kulturvärlden i Svalöv tagit kamp för magasinet och ser vilka möjligheter det rymmer är lätt att förstå av av de vackra bilder Carl Bergendorrf tog när han utan tillstånd tog sin in i huset. Miljön härinne är närmast sakral, säger Jenny Wenhammar, konstnär och en av förgrundsgestalterna i kampen för ett bevarande.

Utslaget per månad är kostnaden för att behålla magasinet i sitt nuvarande skick sålunda ca 6000 kronor, dvs ungefär som för en normal villa. Det borde väl, kan man som utsocknes tycka, vara en tämligen smal sak att hitta någon som vill hyra ett lager på 5000 kvm med vidhängande inredd kontorslokal, strategiskt beläget intill järnvägsspåret, för en så modest kostnad. Till och med i Svalöv.

En sådan lösning skulle redan från dag ett generera samma kommunala besparing som Bengtsson & co:s rivningslösning kräver 70 år för att ge. De fem miljonerna som rivningen beräknas kosta skattebetalarna borde rimligen kunna användas till något avsevärt mer kreativt och uppbyggligt.

Hösten 2010 visade second-hand-företaget Emmaus, med 15 anställda, intresse för att hyra magasinet efter en rundvandring med fastighetsägaren och ett antal andra kommunala representanter. Lokalen passade Emmaus perfekt i princip som den såg ut och man var villiga att flytta in med mycket modesta renoveringskrav. Ca 0,5-1 mkr enligt Emmaus platschef, själv med ett förflutet i byggbranschen.

Någon återkoppling skedde emellertid aldrig. Istället drev Bengtsson & co kort senare igenom beslutet om en rivning. Och bedyrade då högt och heligt att det inte fanns några intresserade hyresgäster, att byggnaden inte hade något kulturhistoriskt värde samt att den var fallfärdig och livsfarlig att vistas i. Tre uppgifter som de alltså visste var direkt felaktiga. På basis av denna information, samt Gripstens ovan nämnda rivningskalkyl, fattade kommunens ansvariga så sitt rivningsbeslut.

Svalov_4

SPARAS ELLER RIVAS? Säkert finns det flera olika sätt att se på den saken. Men grunden i det slutliga beslutet bör vila på en solid kunskapsgrund. Inte på hemmagjorda kalkyler och felaktiga faktauppgifter.

Så sent som i förra veckan hörde en spekulant på fastigheten, ett företag med gedigen erfarenhet av att förvalta liknande kulturhistoriska byggnader, av sig till Svalövs Kommun. Hans intresse avvisades kyligt av Bo Gripsten med argumentet att rivningsbeslutet redan var fattat.

Det tycks sålunda inte längre handla om att hitta den bästa ekonomiska och kulturhistoriska lösningen. Utan om att till varje pris genomdriva en rivning av magasinet. Oavsett vilka argument som förs fram. Nu handlar det om prestige.

“Kommunpolitikerna förefaller märkligt oförmögna att se vad det går att göra av den gamla magasinsbyggnaden, säger Emmaus platschef när jag talar med honom per telefon. De vill göra en parkeringsplats där det står. Som om det rådde brist på parkeringsplatser i Svalöv.”

När jag idag ånyo för dessa frågor på tal är varken Gunnar Bengtsson, Bo Gripsten eller Karl-Erik Kruse särskilt sugna på att prata om det. Och i mina samtal med dem blir jag milt sagt bemött med armbågen. Den typen av bemötande, har jag förstått, är trojkan duktig på. Beslutet är fattat i demokratisk ordning, hävdar de med unison stämma. Alla i kommunen tycker som vi. Och beslutet, det går inte att riva upp.

Att det är fattat må vara sant. Men om det var i demokratisk ordning finns kanske anledning att diskutera. Och att det inte går att riva upp ett beslut fattat i kommunfullmäktige är naturligtvis även det direkt felaktigt. Det görs varje dag i Sverige. I synnerhet gäller det beslut som fattats på felaktiga grunder.

FOTNOT: Skribenten, Karlstadbördige Peter Sörensen, är utbildad civilekonom, byggnadsingenjör och egen företagare sedan drygt 20 år. Sedan 2007 är han aktiv som länsombud i Svenska Byggnadsvårdsföreningen där han bl a skriver på riksbloggen ByggnadsvårdsNytt. 2009 tilldelades han föreningens pris Årets Byggnadsvårdare 2009 för sina opinionsbildande insatser inom byggnadsvården. Fotografen Carl Bergendorrf är managementkonsult och affärsutvecklare med intresse för kulturmiljö. På sina fotohemsida Tillträde förbjudet visar han bilder från nedlagda industrimiljöer. Av alla platser jag besökt och fotograferat, är magasinet i Svalöv det som har varit i särklass bäst skick, säger han.