Kategoriarkiv: Uncategorized

Dags att damma av den gamla stadsplanen? Hannes Johansson på Yimby Göteborg skriver om stadsplaneringen i Göteborg.

Stadsplan för Gullbergsvass i Göteborg ritad 1861 av J Damm

”Därför tror vi att det skulle vara en god idé att damma av konceptet med stadsplaner. I en stadsplan skulle man från politiskt håll kunna skapa en struktur i vilken staden sedan kan växa fram. Planen skulle vara utformad ungefär som en av dagens detaljplaner, men för ett mycket mer omfattande område. Planen skulle hela tiden vara preliminär och kunna anpassas efter de behov och omständigheter som råder i dagsläget. Det viktiga är att man har definierat en övergripande struktur, så att alla vet vad målet är och vad man har att anpassa sig efter.”

Så skriver Hannes Johansson från Yimby Göteborg i ett inlägg där han kommenterar stadsplaneringen i Göteborg i allmänhet och på området Älvstaden i synnerhet. Och jag delar hans uppfattning. En av många orsaker till varför vi idag har så stora svårigheter att lyckas skapa den levande och stadslika stadsmiljö som vi i våra planprogram så tydligt ger uttryck för står sannolikt att finna just här. I detaljplanernas och översiktsplanernas brister som planinstrument.

I ett av många inlägg i detta ämne här på ByggnadsvårdsNytt citerade jag 2008 en stadsarkitekt som i ett samtal oss emellan sa:

”Att försöka rita en stad med hjälp av detaljplaner är som att försöka måla en tavla genom att titta genom ett rör.”

Det är lätt att förstå vad han menar när man tittar runt i de många fragmentiserade och dåligt sammanhållna stadslandskap som åstadkommits de senaste åren.

Ett återinförande av ett planinstrument som påminner om den traditionella stadsplanen skulle säkerligen öka möjligheterna att framledes lyckas bättre i ambitionerna att addera flera levande stadsrum till våra växande städer. Men ännu fler idéer och förändringar krävs om vi ska lyckas nå hela vägen fram. Därför är diskussioner som de som föregår på Yimby, Sveriges ledande arena för stadsmiljödebatt, så nödvändiga och viktiga.

Peter Sörensen
Länsombud i Värmland

Bevara det vackra Broängsbadet. Sätt punkt för skövlingen av Kristinehamns stadsmiljö.

Broängsbadet. Foto: Värmlands Museum

Länsstyrelsen i Värmland avslår Föreningen för byggnadskulturs begäran om att förklara Broängsbadet i Kristinehamn som byggnadsminne, läser vi i artiklar i VF och Nya Kristinehamnsposten. Det är synd. Glädjande är dock att läsa att de precis som Värmland Museum anser byggnaden vara av stort värde, att den bör bevaras och att en lämplig framtida användning bör utredas av kommunen.

Broängsbadet. Foto: Värmlands Museum

Fastigheten är ett synnerligen fint exempel på ett offentligt badhus från modernisteran. Och Kristinehamn borde vara stolta över den och värna den. Om inte som byggnadsminne så åtminstone genom en kraftfull Q-märkning i plan som skyddar det vackra och påkostade badet mot framtida förvanskning och rivning.

Broängsbadet. Foto: Värmlands Museum

Framledes borde man därefter söka nya närbesläktade användningsområden för lokalerna, som t ex spa, gym, kulturhus eller konsthall. Rivning eller ombyggnad till bostäder är inte alternativ som känns särskilt väl genomtänkta. Inte minst i ett Kristinehamn som redan står osedvanligt hårt sargat efter rader av stadsplaneringsklavertramp i det förflutna. I många år gick stadskärnan under smeknamnet ”lilla Beirut”. En promenad nerför den forna paradgatan Kungsgatan gör det lätt att förstå varför.

Broängsbadet. Foto: Värmlands Museum

Låt oss hoppas att dagens planerare lärt sig läxan och visar prov på en större framsynthet och respekt för den bebyggda miljöns värden. Broängsbadet tillhör tveklöst ett av dem.

Peter Sörensen
Länsombud i Värmland

PS. Bilderna i inlägget hämtade från Värmlands Museums kulturhistoriska värdering av badet, där man ger stöd för föreningens begäran om byggnadsminnesmärkning. Läs den här. DS

Claes Ohlson och Biltema bättre på byggnadsvård än Beijer Bygg, Colorama och Coop Bygg

1 kg linoljekitt för 29,90 kr på Biltema är en dröm för byggnadsvårdaren.

Nyligen gick jag en trevlig helgkurs i fönsterrenovering på Byggnadsvård Nääs utanför Göteborg. Och fylld av inspiration bestämde jag mig här om dagen för att inhandla litet grejer för att komma igång med jobbet. Först och främst var det linoljekitt jag behövde. Det borde väl finnas på vilken större bygghandel som helst, i dessa dagar av växande intresse för byggnadsvård. Eller?

Kap- och klyvsåg av japanmodell för bara 119 kr på Biltema. Värt ett test.

Inget kunde dock vara mer fel. Först begav jag mig till Beijer Bygg i Karlstad. Där fanns inte spår av linoljekitt. Den förste jag frågade såg ut som ett frågetecken när jag frågade efter det. Men så kommenterade en yngre kollega förnumstigt ”Det torkar bara, spricker och trillar av!”. Med raska steg begav jag mig från Beijer. Synnerligen märkligt av en så stor kedja att inte ha bättre kunskap om traditionell byggnadsvård.

En äkta japansåg från Claes Ohlson för bara 289 kronor. Ett riktigt bra pris.

Så styrde jag istället stegen mot Coloramabutiken. Även de en av de större aktörerna. Men. Även här gick jag på pumpen. Ännu en stor kedja som av någon anledning inte vill vända sig till byggnadsvårdarna. Mycket märkligt. Kvar återstod att åka till jättevaruhuset Coop Bygg på Bergvik. I deras gigantiska plåtlåda borde väl allt finnas. Vid det här laget har du säkert redan anat hur det gick. Precis. Åt fanders även här. Inte ens Coop Bygg har alltså linoljekitt i sitt sortiment.

Handsågset av japanmodell för endast 199 kroor på Biltema. Värt ett test.

Vid det här laget beger jag mig uppgiven åter hemåt med oförrättat värv. På vägen bestämmer jag mig dock plötsligt för att gripa efter ett halmstrå och svänger in på Biltema som ändå ligger på vägen. Hoppet är ju som sagt det sista som överger människan. Och se. Den som söker…. I Biltemas hyllor hittar jag det till slut. Och till ett dunderpris. 1 kg linoljekitt för 29,90. Slå det den byggnadsvårdsbutik som kan. Att döma av omdömen på nätet är det dessutom trevligt att jobba med.

En kittlampa kostar idag närmare 8000 kr. Borde gå att få fram långt billigare.

I samma butik hittar jag dessutom flera olika japansågar till likaledes låga priser. Kvaliteten kan jag inte uttala mig om, med en kap- och klyvsåg av japanmodell för 119 kr eller ett helt sågset för 199 kr gör att det är värt ett försök. Motsvarande såg kostar normalt tre gånger så mycket i byggnadsvårdsbutikerna. Hos konkurrenten Claes Ohlson hittar jag glädjande nog även där en japansåg, en riktig japanare –Gyokucho Razorsaw för 289 kr. Även det minst en hundring under normalpris i byggnadsvårdsbutikerna.

Stifthammare kostar från 300 kronor. Den borde gå att tillverka billigare.

Vad blir då betyget? Underbetyg åt Beijer Bygg, Colorama och Coop Bygg för att ni inte ens har traditionellt linoljekitt i era butiker. Det är en basvara i byggnadsvården och borde vara en självklarhet i era butiker. Bättring önskas även när det gäller övriga sortimentet av byggnadsvårdsprylar. Samt när det gäller personalens kunskap. Och stort plus för Biltema (linoljekitt + japansågar) och Claes Ohlson (japansågar). Hoppas vi hittar fler fönsterrenoveringsprylar hos er inom kort – som stifthammare, stifttråd, oljeglasskärare och varför inte kittlampor. De senare borde gå att framställa långt billigare än idag. Det skulle gagna hela byggnadsvården.

Förbjud enstegstätade fasader. Krav från Villaägarnas Riksförbund.

Inför totalförbud för nya enstegstätade fasader. Det kräver Villaägarnas riksförbund idag i en artikel i DN sedan det visat sig att tiotusentals bostäder med denna typ av fasad hotas av fukt- och mögelskador.

Vi har skrivit om den såväl nationellt som internationellt hårt kritiserade – och i flera länder förbjudna – byggmetoden i flera år här på ByggnadsvårdsNytt och allvarligt talat får jag erkänna att jag trodde att den sedan länge var historia.

Villaägarnas krav kan förhoppningsvis bli den dolkstöt som för evigt förpassar enstegstätningen dit den hör hemma. Nämligen i historieböckernas skamvrå som ett monument över en sorglig era i byggandets historia när dumheten, ansvarslösheten och den kortsiktiga girigheten fick regera över visheten och det långsiktiga ansvarstagandet för människor och miljö.

Not | Inlägget korrigerat då det först innehöll felaktiga uppgifter som indikerade att Villaägarna tidigare inte engagerat sig i ärendet. Villaägarna har, som bloggens läsare varit vänliga nog att påpeka, varit en drivande kraft i frågan sedan byggmetoden började kritiseras. Det hedrar dem.

Vinterns takras orsakades av slarv, okunskap och bristande kontroller

De många takrasen i vintras orsakades av slarv, okunskap, och bristande kontroller. Den visar en analys av flera av de större rasen. Det är Sveriges tekniska forskningsinstitut som kommit fram till slutsatserna efter att ha analyserat 80 av 170 större takras. Enhetschef Carl-Johan Johansson säger till Dagens Nyheter att kontroll- och byggtillsynen är under all kritik.

Är det någon som är överraskad?

Väsbyborna på marsch för att få behålla sina vattennära strövområden i Järva

–Det är vansinne. Man bygger även från andra hållet så snart har vi bara en remsa på 500 meter kvar, säger Lennart Gossas, 76, i en artikel i SVD den 10 maj 2010.

Han har bott i kommunen sedan 1960 och har haft stor glädje av skogen. Här, ovanför Kairobadet, planeras de nya bostäderna. Det ska bli ett exklusivt område med över 1000 lägenheter, där många boende får njuta av vacker sjöutsikt över Mälaren.

–Vilka får titta på sjön? De som bor närmast, säger Lennart Gossas som besöker skogen varje veckoslut, igår för en cykeltur med Ann Blomqvist.

–Många i Väsby åker skidor, löper och orienterar. Vi behöver den här skogen för att få luft, säger hon.

Lars Hansson (M), ordförande i kommunens byggnadsnämnd, har dock en helt annan uppfattning:

–Vi möjliggör för flera att få tillgång till ett fantastiskt strövområde. Med den nya vägen ökar vi tillgängligheten, säger han.

Så långt artikeln i SVD. Händelseförloppet och argumentationen känns igen. Sjönära bostadsområden med suffixet ”Sjöstad” ploppar som svampar ur jorden i dessa dagar. Varje kommun ska ha sin egen sjöstad. Vattennära strövområden i närhet till city är plötsligt stekheta bland exploatörerna. När kommunerna med näbbar och klor anstränger sig för att bli den mest expansiva och attraktiva ser exploatörerna sin chans att tjäna fina pengar. För i sjöstaden byggs det tätt, tätt, tätt, förortslikt och riktigt dyrt.

Men gagnar dessa områden verkligen kommunen som helhet, dvs de medborgare som utgör själva kommunen? Och är det rätt att exploatera sjönära naturområden i den omfattning och på det sätt som sker idag? Är det rätt väg att gå för en stadsmiljö som till varje pris måste förmå att klara utmaningen att bli mer ekologisk?

Personligen är jag högst tveksam till att kommunernas byggnadsnämnder har tillräcklig kompetens att avgöra den saken.

Planerad trädskövling på Olskrokstorget ett genuint feltänk. Tänk om och satsa istället på att höja torgets attraktivitet.

Olskrokstorget idag. Bild från deras egen hemsida.

8 av de 17 små träden på Olskrokstorget i stadsdelen Olskroken i Göteborg ska tas bort, läser vi i GP den 29 april 2010. Motivet är att de skymmer butikerna.

– Det finns i huvudsak två skäl till att vi tar bort träden. För det första vill vi glesa ut på torget. Träden har vuxit ihop till en ”grönskande mur”. Träden skymmer dessutom sikten för butikerna. Står man på spårvagnshållplatsen ska man kunna se butikerna. Vi vill hjälpa butikerna att synas, säger Ann-Catrin Dryselius från bostadsbolaget Poseidon.

Enligt Ann-Catrin Dryselius har diskussionen pågått under drygt ett år mellan dem, Park och Naturförvaltningen och företagarföreningen i Olskroken. Och nu står det alltså klart att träden ska bort efter Olskrokens dag den 8 maj. Beslutet har bland andra retat upp Bertil Runström som bor vid Olskrokstorget.

– Av de två vackra rader av små träd på torget kommer det att återstå något som närmast kan liknas vid en ishockeyspelares mun, där ett flertal tänder saknas. Dessutom är det inga svårigheter att se butikerna. De får väl själva anstränga sig för att få dit kunder. Jag tycker inte att man ska ta bort vackra träd för den sakens skull, säger han.

Olskrokstorget sett från spårvagnshållplatsen. Är det träden som är problemet?

Och ja du Bertil. Jag kan inte annat än helt instämma med dig. Nedhuggningen av träden kommer naturligtvis inte ge butikerna märkbart fler kunder. Däremot lär det göra Olskrokstroget till en klart mindre inbjudande och gästvänlig plats.

Varför inte gå i andra riktningen? Och istället satsa på att göra Olskrokstorget än mer grönskande och inbjudande? Börja med att plocka bort de märkliga murarna som är allt annat än inbjudande. Sätt sedan en bassäng med en fontän mitt på torget och placera bänkar runt den och under de vackra träden. Och mer blommor. Och låt någon entreprenör ha uteservering och café på torget sommartid. I kontinental stil med lösa bord och stolar. Inte i någon stor låda med tak.

Det är kreativ stadsplanering som gynnar både handel och boende. Det man nu gör är inte bara grundligt feltänkt, utan ren och skär stadsmiljöförstörelse. Som inte gynnar någon.

Tänk om. Spara träden. Gynna stadsmiljön. De boende. Och handeln.

Länkar | Olskrokstorget egen hemsida | Maila till Ann-Catrine Dryselius på Poseidon Fastigheter och säg vad du tycker |

Söderkåkar i Botkyrka? Ett helt kvarter kan bli ett av inslagen i planerad nöjespark.

Ett helt kvarter i den planerade parken får temat Söderkåkar. Illustration: Jan Lundqvist arkitekter

Botkyrka hyr ut ett 310.000 kvadratmeter stort område runt Hågelby till familjen Lindgren, som i generationer drev Gröna Lund. Om sju år ska en sagopark, ett vattenland och hundratals uthyrningsstugor locka turister till det natur- och kultursköna området vid sjön Aspen. Detta läser vi i DN den 7 april.

Om denna typ av spektakulära satsningar kan man tycka vad man vill. Personligen är jag inget större fan av dem. Däremot tycker jag dock det vore kul att se hur väl man lyckades med att återskapa arkitekturen och atmosfären i söderkåkskvarteren. Lyckas man väl kan det nog bli en annorlunda intresseväckare för värdena i den traditionella bebyggelsen. Och kanske kan det rentav generera efterfrågan på liknande kvarter även utanför parken. Det skulle inte förvåna mig.

Läs också | ”Botkyrka satsar stort på nöjespark” ur SVD den 27 mars 2010 | Sammanställning av samrådsyttrande om familjepark i Hågelby, Botkyrka kommun 2010-06-30 |

Har vinden vänt för Gårda? Politisk majoritet för ett bevarande.

Parkeringshus eller bostadshus? Vilken väg ska Gårda välja?

Kampen för de sista kvarvarande landshövdingehusen i Göteborg har pågått i decennier. I merparten av fallen har dock tyvärr de gamla husen gått förlorande ur kampen. Men nu verkar vinden ha vänt. Första segern kom i kvarteret Oktanten när JM valde att bevara och renovera. Och nu verkar vinden ha vänt också på Gårda. Åtminstone politiskt.

Folkets vilja eller politikermakt? I Gårda är folkets vilja uppenbar.

Enligt en artikel i GP den 2 mars förväntas en majoritet av byggnadsnämnden ställa sig bakom att landshövdingehusen på Fabriksgatan på Gårda bör bevaras. Det är det s k vänsterblocket, S, MP och V som nu förefaller ha enats i frågan. Blir beslutet verklighet är det en glädjande seger för det sunda förnuftet.

Eftersatt underhåll = välbevarade originaldetaljer. Byggnadsvård by doing nothing.

Kvarteren på Gårda må vara luggslitna efter åratal av eftersatt underhåll. Men detta har också lett till att husens originaldetaljer som fönster, portiker och entrédörrar är intakta vilket gör miljön särskilt värdefull ur kulturhistorisk och arkitektonisk synvinkel. Men här frodas också det genuina småstadsgemyt som man i den moderna staden så desperat försöker återskapa. Men sällan lyckas.

Levande, småskalig blandstad. Är det inte så vi egentligen vill ha det?

På Gårda finns möjlighet för den som så vill att i verkliga livet studera hur arkitekturen rent konkret påverkar stadsmiljön, gemytet och själva livet i staden. Sida vid sidan vid de småskaligt hantverksmässiga landshövdingehusen står nämligen såväl flera parkeringshus, nybyggda fastigheter och kraftigt ombyggda fabriksbyggnader.

Gammalt och nytt. Vilken stadsmiljö vill vi ha? Gårda är det perfekta studieobjektet.

På Gårda kan de studeras sida vid sida. Som en sorts levande praktikfall i hur man bygger stad. Hur påverkar ett parkeringshus upplevelsen i gaturummet? Hur påverkas gaturummet av fasadens utformning? Portar mot gatan? Fasader i gatuliv? Hur påverkar andelen fönster ”känslan” eller ”upplevelsen” av huset i gaturummet? Kan det bli för ”slutet” eller för ”öppet”?

Hur ska en fasad i gatumiljö utformas för att vara inbjudande?

Vilken typ av stadsmiljö är det egentligen vi vill ha i våra städer? Finns det något vi kan lära av de gamla husen på Gårda? Varifrån kommer det gemyt de utstrålar? Är det nostalgi  eller finns här kvaliteter som gått förlorade i det vi bygger idag? Vilka är i så fall de kvaliteterna? Är det materialen, detaljrikedomen, fönstersättningarna, kvartersformen eller formatet?

Varsam ändring och PBL. Hur fungerar det egentligen i praktiken?

Paradoxalt nog kan bristen på underhåll också ha positiva sidoeffekter. Detta är lätt att se om man studerar andra hus på Fabriksgatan. I den stora fabriksbyggnaden i tegel har t ex ett synnerligen okänsligt utfört fönsterbyte totalförvanskat byggnaden och berövat den dess ursprungliga arkitektoniska stolhet. Sådana ”björntjänster” har landshövdingehusen på Gårda tack och lov sluppit.

Vilken väg ska Gårda välja?

Skulle nämnden rösta för ett bevarande är det tveklöst en seger inte bara för förnuftet utan för stadens självt. Och förhoppningsvis är det tecken på att vinden i den svenska stadsbyggnadsdebatten så sakteliga börjar vända. Detta har vi i så fall delvis de okuvliga stadsmiljökämparna i Rädda Gårda att tacka för.

Prisbelönade pastischer. Följ med på virtuell stadsvandring i S:t Eriksområdet i Stockholm.

Pastischer, det vill säga direkta historiska stilefterapningar, är ett populärt hatobjekt inom såväl arkitekt- som antikvariekretsar. Oärliga. Oäkta. Hmpf. Glåporden vet inga gränser. En arkitekt som skulle hänfalla åt sådant bespottas och häcklas vid arkitektkollegornas frukostfika.

Ändå finns det dom som har mod att rita hus med tydliga historiserande drag. Och som gör det bra. En av dom är Aleksander Wolodarski, planarkitekt på Stockholms stadsbyggnadskontor. Han ritade här om året till och med ett helt område. S:t Eriksområdet på Kungsholmen i Stockholm. Du ser delar av det på bilderna i detta inlägg.

Sedan S:t Eriksområdet stod klart 1999 har det både hyllats och bespottats. Hyllats av så kallat vanligt folk. Bespottats av kollegorna i arkitektkåren. Med det har också prisbelönats. 2004 tilldelades Aleksander Wolodarski den s k New Urbanism-rörelsens CNU-pris för S:t Erik.

–Det var en mäktig upplevelse. 1.300 delegater från hela världen, samlade på Chicagos bästa hotell. Jag fick stående ovationer, de ville inte sluta applådera. De tyckte att Sverige var bäst! berättar Aleksander Wolodarski i en intervju i tidningen Arkitekten nr 10/04.

Kollegornas kritik mot pastischer har han svårt att förstå. Den tycker han är osaklig.
–Allt annat som byggs är ju också eko av allt annat som byggts. Hur kan man avfärda det omtyckta med att kalla det pastisch?, säger Aleksander Wolodarski.

Personligen tycker jag hela diskussionen om pastisch eller inte är tramsig. Jag gillar det jag ser på S.t Erik. Det räcker gott. Här har skapats levande miljöer som berikar staden och där människor kommer att trivas de närmaste hundra åren. Det är mer än man kan säga om den stora merparten av de områden som Wolodarskis pastisch-hatande kollegor ritar.

Bilderna i inlägget kommer från hitta.se.