Kategoriarkiv: Uncategorized

Grattis Göran!

Göran Gudmundsson. Välförtjänt mottagare av Riksantivariets förtjänstmedalj 2011.

”För arbetet som initiativtagare, föregångsman och ledande inom landet att öka och sprida kunskapen om vården av det byggda kulturarvet och för att ha stimulerat tillverkningen av äldre byggprodukter som möjliggjort för husägare att återskapa miljöer och interiörer. ”

Så löd motiveringen när byggnadsantikvarien och en av upphovsmännen bakom Gysinge Centrum för byggnadsvård, Göran Gudmundsson, här om dagen mottog Riksantivarieämbetets årliga förtjänstmedalj.

Från ByggnadsvårdsNytt lyfter vi på hatten och instämmer i ett synnerligen gott val. Göran Gudmundsson är utan tvivel den klarast lysande stjärnan på den svenska byggnadsvårdshimlen. Vi älskar dig. Go Göran! Och stort grattis!

Lyssna | Göran Gudmundsson som Sommarpratare i P1 sommaren 2011

Annonser

Vitaliserande tillägg eller vandaliserande förfulning? Vem äger rätt att bedöma vad som är vad?

Vitaliserande tillägg eller vandaliserande förfulning. Bedöm själv. Foto: Ulf Berglund

Jag läser regelbundet tidskriften Arkitektur och följer den även via deras Facebooksida. Mer med en from förhoppning om att hitta något tecken på en islossning i det av permafrost drabbade svenska arkitekturklimatet, än med en förväntan. Och jag blir alltid lika besviken.

Idag lade de in en länk till en artikel med rubriken ”Tillägg vitaliserar gammalt hus”. Det är en ”modern” arkitektbyrå som ritat ett obegripligt fult och brutalt tillägg på ett vackert gammalt stenhus från 1888, ritat av Kasper Sahlin. I en artikel så fylld av trams att jag inte orkar återge det, vill jag ändå lyfta fram ett citat. Per Bornstein skriver i Arkitektur (7-2011) att tillägget ger ”det gamla palatset en självklar status i det samtida stadslandskapet.”

Titta på bilderna på den nedan bifogade länken och bedöm själva. Personligen blir jag uppriktigt oroad över vilken typ av utbildning dagens arkitekter får. Hur kan de ens komma upp med en sån här idé? Och hur kan någon skriva såna dumheter som Per Bornstein gör? Någonstans har någonting gått allvarligt fel.

På stadsmiljönätverket Yimby finns, i mina ögon, Sveriges mest levande offentliga debatt inom arkitektur och stadsmiljö. Och de initierade och engagerade kommentarerna räknas inte sällan i hundratal. Här vill man kunskapsfördjupa och förstå.

När jag scannar genom inläggen på Tidskriften Arkitekturs Facebooksida har jag svårt att ens få ihop tio kommentarer sammanlagt på alla inlägg. Och inte ett enda ifrågasätter. Vad kan det månne bero på kan man fråga sig. Vad tror Arkitekturs redaktion själva?

Kan det bero på sättet ni skriver? På att ni enkom för arkitekternas talan, och inte allmänhetens. På att ni aldrig, utom möjligen i en undanskymd pliktskyldig notis, vågar ge röst åt vad som faktiskt sker ute i det svenska arkitekturlandskapet.

Fyrkantiga idé- och själlösa lådor rullas ut på löpande band och applåderas reflexmässigt av en yrkeskår som förefaller märkligt oförmögen att se det alla vi som vandrar på gatorna ser.

Svensk arkitektur och svenskt stadsbyggande har sedan decennier stått och stampat i en återvändsgränd. Det är idag ingen överdrift att påstå att det faktiskt havererat.

Är ni ens medvetna om det?

http://www.arkitektur.se/projekt/till%C3%A4gg-vitaliserar-gammalt-hus

Stadsmiljöhälsningar,

Peter Sörensen,
formgivare, civilekonom och egen företagare
samt länsombud i Värmland för Svenska Byggnadsvårdsföreningen

PS. Ovanstående tillbyggnad har nominerats till Stockholms Byggmästareförenings ROT-pris 2011. Som sagt…. DS.

Historiska stadsmiljöer förminskas till spelmarker på kortsiktig attraktionsmarknad

The Gherkin i London, ritad av Norman Foster. Attraktionsarkitektur?

”Stockholmare demonstrerar och skriver debattartiklar för att slå vakt om en god boendemiljö värdig deras egna liv och värdig stadens historia. Våra bästa arkitekter för samtidigt i debatterna en kamp mot den tilltagande deprofessionalisering som drabbat yrkeskåren.
När politiker med sina städer som redskap börjar konkurrera på en internationell marknad leder det bort från arkitektoniska lyft och rakt mot nivellering och utarmning – alla vill ha samma sak. I London blir det en gurka av Norman Foster, i Bilbao råkade det bli ett museum och i Umeå ett kulturhus utan tankar om innehåll.”

Så skriver journalisten Kajsa Althén i en träffsäker och angelägen debattartikel rubricerad ”Populism gagnar inte Stockholms utveckling” på svd.se där hon för svenska städers talan för att värna dem från att skövlas av kortsiktiga politiker som vill placera sina städer på kartan med hjälp av nya attraktioner.

Dags att damma av den gamla stadsplanen? Hannes Johansson på Yimby Göteborg skriver om stadsplaneringen i Göteborg.

Stadsplan för Gullbergsvass i Göteborg ritad 1861 av J Damm

”Därför tror vi att det skulle vara en god idé att damma av konceptet med stadsplaner. I en stadsplan skulle man från politiskt håll kunna skapa en struktur i vilken staden sedan kan växa fram. Planen skulle vara utformad ungefär som en av dagens detaljplaner, men för ett mycket mer omfattande område. Planen skulle hela tiden vara preliminär och kunna anpassas efter de behov och omständigheter som råder i dagsläget. Det viktiga är att man har definierat en övergripande struktur, så att alla vet vad målet är och vad man har att anpassa sig efter.”

Så skriver Hannes Johansson från Yimby Göteborg i ett inlägg där han kommenterar stadsplaneringen i Göteborg i allmänhet och på området Älvstaden i synnerhet. Och jag delar hans uppfattning. En av många orsaker till varför vi idag har så stora svårigheter att lyckas skapa den levande och stadslika stadsmiljö som vi i våra planprogram så tydligt ger uttryck för står sannolikt att finna just här. I detaljplanernas och översiktsplanernas brister som planinstrument.

I ett av många inlägg i detta ämne här på ByggnadsvårdsNytt citerade jag 2008 en stadsarkitekt som i ett samtal oss emellan sa:

”Att försöka rita en stad med hjälp av detaljplaner är som att försöka måla en tavla genom att titta genom ett rör.”

Det är lätt att förstå vad han menar när man tittar runt i de många fragmentiserade och dåligt sammanhållna stadslandskap som åstadkommits de senaste åren.

Ett återinförande av ett planinstrument som påminner om den traditionella stadsplanen skulle säkerligen öka möjligheterna att framledes lyckas bättre i ambitionerna att addera flera levande stadsrum till våra växande städer. Men ännu fler idéer och förändringar krävs om vi ska lyckas nå hela vägen fram. Därför är diskussioner som de som föregår på Yimby, Sveriges ledande arena för stadsmiljödebatt, så nödvändiga och viktiga.

Peter Sörensen
Länsombud i Värmland

Bevara det vackra Broängsbadet. Sätt punkt för skövlingen av Kristinehamns stadsmiljö.

Broängsbadet. Foto: Värmlands Museum

Länsstyrelsen i Värmland avslår Föreningen för byggnadskulturs begäran om att förklara Broängsbadet i Kristinehamn som byggnadsminne, läser vi i artiklar i VF och Nya Kristinehamnsposten. Det är synd. Glädjande är dock att läsa att de precis som Värmland Museum anser byggnaden vara av stort värde, att den bör bevaras och att en lämplig framtida användning bör utredas av kommunen.

Broängsbadet. Foto: Värmlands Museum

Fastigheten är ett synnerligen fint exempel på ett offentligt badhus från modernisteran. Och Kristinehamn borde vara stolta över den och värna den. Om inte som byggnadsminne så åtminstone genom en kraftfull Q-märkning i plan som skyddar det vackra och påkostade badet mot framtida förvanskning och rivning.

Broängsbadet. Foto: Värmlands Museum

Framledes borde man därefter söka nya närbesläktade användningsområden för lokalerna, som t ex spa, gym, kulturhus eller konsthall. Rivning eller ombyggnad till bostäder är inte alternativ som känns särskilt väl genomtänkta. Inte minst i ett Kristinehamn som redan står osedvanligt hårt sargat efter rader av stadsplaneringsklavertramp i det förflutna. I många år gick stadskärnan under smeknamnet ”lilla Beirut”. En promenad nerför den forna paradgatan Kungsgatan gör det lätt att förstå varför.

Broängsbadet. Foto: Värmlands Museum

Låt oss hoppas att dagens planerare lärt sig läxan och visar prov på en större framsynthet och respekt för den bebyggda miljöns värden. Broängsbadet tillhör tveklöst ett av dem.

Peter Sörensen
Länsombud i Värmland

PS. Bilderna i inlägget hämtade från Värmlands Museums kulturhistoriska värdering av badet, där man ger stöd för föreningens begäran om byggnadsminnesmärkning. Läs den här. DS

Claes Ohlson och Biltema bättre på byggnadsvård än Beijer Bygg, Colorama och Coop Bygg

1 kg linoljekitt för 29,90 kr på Biltema är en dröm för byggnadsvårdaren.

Nyligen gick jag en trevlig helgkurs i fönsterrenovering på Byggnadsvård Nääs utanför Göteborg. Och fylld av inspiration bestämde jag mig här om dagen för att inhandla litet grejer för att komma igång med jobbet. Först och främst var det linoljekitt jag behövde. Det borde väl finnas på vilken större bygghandel som helst, i dessa dagar av växande intresse för byggnadsvård. Eller?

Kap- och klyvsåg av japanmodell för bara 119 kr på Biltema. Värt ett test.

Inget kunde dock vara mer fel. Först begav jag mig till Beijer Bygg i Karlstad. Där fanns inte spår av linoljekitt. Den förste jag frågade såg ut som ett frågetecken när jag frågade efter det. Men så kommenterade en yngre kollega förnumstigt ”Det torkar bara, spricker och trillar av!”. Med raska steg begav jag mig från Beijer. Synnerligen märkligt av en så stor kedja att inte ha bättre kunskap om traditionell byggnadsvård.

En äkta japansåg från Claes Ohlson för bara 289 kronor. Ett riktigt bra pris.

Så styrde jag istället stegen mot Coloramabutiken. Även de en av de större aktörerna. Men. Även här gick jag på pumpen. Ännu en stor kedja som av någon anledning inte vill vända sig till byggnadsvårdarna. Mycket märkligt. Kvar återstod att åka till jättevaruhuset Coop Bygg på Bergvik. I deras gigantiska plåtlåda borde väl allt finnas. Vid det här laget har du säkert redan anat hur det gick. Precis. Åt fanders även här. Inte ens Coop Bygg har alltså linoljekitt i sitt sortiment.

Handsågset av japanmodell för endast 199 kroor på Biltema. Värt ett test.

Vid det här laget beger jag mig uppgiven åter hemåt med oförrättat värv. På vägen bestämmer jag mig dock plötsligt för att gripa efter ett halmstrå och svänger in på Biltema som ändå ligger på vägen. Hoppet är ju som sagt det sista som överger människan. Och se. Den som söker…. I Biltemas hyllor hittar jag det till slut. Och till ett dunderpris. 1 kg linoljekitt för 29,90. Slå det den byggnadsvårdsbutik som kan. Att döma av omdömen på nätet är det dessutom trevligt att jobba med.

En kittlampa kostar idag närmare 8000 kr. Borde gå att få fram långt billigare.

I samma butik hittar jag dessutom flera olika japansågar till likaledes låga priser. Kvaliteten kan jag inte uttala mig om, med en kap- och klyvsåg av japanmodell för 119 kr eller ett helt sågset för 199 kr gör att det är värt ett försök. Motsvarande såg kostar normalt tre gånger så mycket i byggnadsvårdsbutikerna. Hos konkurrenten Claes Ohlson hittar jag glädjande nog även där en japansåg, en riktig japanare –Gyokucho Razorsaw för 289 kr. Även det minst en hundring under normalpris i byggnadsvårdsbutikerna.

Stifthammare kostar från 300 kronor. Den borde gå att tillverka billigare.

Vad blir då betyget? Underbetyg åt Beijer Bygg, Colorama och Coop Bygg för att ni inte ens har traditionellt linoljekitt i era butiker. Det är en basvara i byggnadsvården och borde vara en självklarhet i era butiker. Bättring önskas även när det gäller övriga sortimentet av byggnadsvårdsprylar. Samt när det gäller personalens kunskap. Och stort plus för Biltema (linoljekitt + japansågar) och Claes Ohlson (japansågar). Hoppas vi hittar fler fönsterrenoveringsprylar hos er inom kort – som stifthammare, stifttråd, oljeglasskärare och varför inte kittlampor. De senare borde gå att framställa långt billigare än idag. Det skulle gagna hela byggnadsvården.

Förbjud enstegstätade fasader. Krav från Villaägarnas Riksförbund.

Inför totalförbud för nya enstegstätade fasader. Det kräver Villaägarnas riksförbund idag i en artikel i DN sedan det visat sig att tiotusentals bostäder med denna typ av fasad hotas av fukt- och mögelskador.

Vi har skrivit om den såväl nationellt som internationellt hårt kritiserade – och i flera länder förbjudna – byggmetoden i flera år här på ByggnadsvårdsNytt och allvarligt talat får jag erkänna att jag trodde att den sedan länge var historia.

Villaägarnas krav kan förhoppningsvis bli den dolkstöt som för evigt förpassar enstegstätningen dit den hör hemma. Nämligen i historieböckernas skamvrå som ett monument över en sorglig era i byggandets historia när dumheten, ansvarslösheten och den kortsiktiga girigheten fick regera över visheten och det långsiktiga ansvarstagandet för människor och miljö.

Not | Inlägget korrigerat då det först innehöll felaktiga uppgifter som indikerade att Villaägarna tidigare inte engagerat sig i ärendet. Villaägarna har, som bloggens läsare varit vänliga nog att påpeka, varit en drivande kraft i frågan sedan byggmetoden började kritiseras. Det hedrar dem.