Category Archives: platsutveckling

Ett litet vitt hus i ett vägskäl. Men ett stort och viktigt vägval för Arvika.

Värdefull eller inte? Bocken 8 med adress Kyrkogatan 40A i Arvika. Foto: Leif Höök

Varje gång jag besöker värmländska Arvika blir jag lika positivt överraskad. Ja faktiskt lite smått förälskad. I de kvarter som utgör stadskärnan finns en intimitet och ett småstadsgemyt som gått förlorat i snart sagt varenda svensk stad. Pampiga stenhus från sekelskiftet står sida vid sida med vackra gamla trähus och väderbitna innergårdsmiljöer. Att besöka Arvika är, åtminstone för dem av oss som är uppvuxna i små eller medelstora städer, litegrann som att komma hem. Här finns en småskalighet som gör att människor möts. Och jag ser vid varje besök att jag delar min förtjusning med andra fotvandrare jag möter.

Sett i ett större sammanhang är detta naturligtvis en stor resurs. Historiskt välbevarade, småskaliga och promenadvänliga stadskärnor av den typ Arvika har är mycket sällsynta och detta faktum kommer att kunna göra Arvika allt mer attraktivt för varje år som går. I alla fall om man förstår att värdesätta och förvalta dessa egenskaper.

Lyfter man blicken och tittar på t ex USA kan man nämligen se en tydlig sådan trend. Städer med denna typ av miljöer ökar idag allt mer i attraktivitet, i synnerhet bland unga och välutbildade. I alla fall på de platser där de styrande politikerna gjort sin internationella stadsplanerings-hemläxa och kombinerat förvaltandet av den småskaliga, kulturhistoriska stadsmiljön med andra offensiva satsningar för att attrahera unga människor.

Men. Det är i sanning ingen enkel resa. Och den kommer att kräva både mod och insikt hos de styrande. Olika typer av röster kommer av och till att höjas för att förmå staden att offra en historisk miljö i taget för att ”utveckla” staden. De kommer att hävda att just det huset inte är ”så viktigt”. Att det är ”omöjligt” eller ”olönsamt” att renovera. I precis den typen av vägskäl kommer Arvikas förmåga att värna stadens historiska miljöer att provas tusentals gånger.

Arvika_01

Berikar eller belastar huset platsen? Kan man utveckla utan att riva? Foto: Google

Ett sådant aktuellt vägskäl handlar om ett vitt, vackert och välbevarat gammalt trähus i branten mittemot biblioteket. I detta gatuparti hänger det småskaliga, kulturhistoriska uttryck som utgör Arvikas identitet idag på en synnerligen skör tråd. En utveckling av den här miljön borde därför, kan man tycka, inledas med att undersöka hur man kan förvalta och förädla just det detta gamla hus symboliserar. Inte med att riva det.

Rom byggdes inte på en dag. Historiskt har de styrande i Arvika, i mer eller mindre nära dialog med byborna, och trots politiska meningsskiljaktigheter, lyckats navigera både klokt och ansvarsfullt. På typiskt Arvikamanér har man, i de allra flesta fall, lagt prestigen på hyllan, haft stadens bästa för ögonen och mod att tänka både till och om. Om detta bär den vackra stadskärna man idag har tydligt vittne.

Jag hoppas att man fortsätter på den vägen. På den tror jag nämligen Arvika kan nå riktigt långt.

Stadsmiljöhälsningar från en av många Arvikaälskare,

Peter Sörensen
Länsombud i Värmland

Annonser

Två nedlagda mackar, en tom villa, en rivningstomt. Och ett systembolag. Välkommen till Storgatan i Kil.

Spisbrödsfabriken_01_web

Personalen på gården framför den nu rivna Kil Spisbrödsfabrik på Storgatan.

För fem år sedan väckte jag debatt när jag skrev ett fotoreportage, som jag också sände till lokaltidningarna, om hur den gamla Spisbrödsfabriken, mitt inne i Kils centrum, stod och förföll. Förföll var faktiskt bara förnamnet. Den var i ett sanslöst vandaliserat och bedrövligt skick. Än värre var det faktum att delar av fastigheten visade sig vara bebodd.

Spisbrödsfabriken_01_b_web

Närbild på personalen och den idylliska gårdsmiljön.

Förfallet till trots var det en förtjusande fastighet som om den visats den minsta varsamhet mycket väl haft potential att kunnat utvecklas till en miljö som berikat Kils i övrigt, milt sagt, bedrövliga centrumgata.

Men den yrvakenhet och okunnighet som de ansvariga politikerna och tjänstemännen visade när det begav sig 2008, verkar, hur obegripligt det än låter, ha fått fortsatt prägla stadsplaneringen i Kil. Den gamla spisfabriken är nu ett minne blott. För alltid utrotad ur Kils gaturum. Ur Kilsbornas medvetande verkade den dock vara utrotad redan 2008.

Spisbrödsfabriken_02_web

Kils Spisbrödsfabrik från spårsidan. Samma byggnad, i en annan, stoltare tid.

Under tre kylslagna höstdagara har en grävmaskin gjort processen kort med den gamla fastigheten. Inte en pinal har räddats undan. Kakelugnar, originaldörrar och massor av andra spännande detaljer från tiden plöjdes brutalt ner bland rivningsmassorna, i bästa 60-talsmanér. Ingen verkade det minsta intresserad. Nu som då.

Nu består, för att citera en vän med lokal anknytning, ortens paradgatas norrsida av en gammal bilhall som står näst intill tom, två nedlagda mackar, en tom villa, en rivningstomt. Och ett systembolag. Mycket attraktivt. Vad är månne planen?

Spisbrödsfabriken_02_b_web

Kils Spisbrödsfabrik. Då en ganska imponerande syn med sin dekorerade fasad.

Det är beklagligt och sorgligt att man i Kil inte ens förstår värdet av att bevara de få kvarvarande miljöer som minner om ortens historia och fortfarande har potential att berika stadsmiljön. Ansvariga tjänstemän och politiker imponerar sannerligen inte i detta avseende. Och Kils alltmer urvattnade stadsmiljö och invånarna som trampar dess gator betalar priset.

PS. De vackra historiska bilderna i reportaget har jag fått från dottersonen till den kvinna som tillsammans med sin man drev fabriken. Bilderna har han fotograferat från tavlor som hänger på väggen hos hans mamma. Hans mormor, som drev fabriken, lever än idag och är över 90 år gammal. Alla bilderna går att se i större format om du klickar på dem. DS

Vem vill simma i ett badhus utan vatten?

Broang_2

Kristinehamns välbyggda och vackra badhus. Mitt i stan. Rivet 2012.

Syskon startar saluhall i gammalt godsmagasin i Malmö, ser jag i ett intressant och inspirerande teve-inslag på Sydsvenskan. Två syskon vandrar runt i vad som närmast liknar en ruin, och pratar sig varma för sina saluhallsplaner. Deras entreprenöriella låga lyser som en fyrbåk. Det är underbart att se.

I de allra flesta städer hade något sådant varit omöjligt. Inte för att idén i sig var för dålig. Utan för att man där redan sedan länge rivit alla de gamla byggnaderna. Skapande förstörelse kallar han det visst, stadsmiljödebattören och fd Karlstadkillen Jan Jörnmark. Som om förstörelsen var lika viktig som skapandet.

Salu_01

Betelkapellet, mitt i orten Sunne i Värmland. Kommunen vill riva. Klicka för stor bild.

Vem vill simma i ett badhus utan vatten, minns jag att han kommenterade i en lite avmätt ton, när jag förde ett bevarande av Kristinehamns vackra badhusbyggnad på tal i samband med att vi båda höll var sitt föredrag på Stadsarkitektdagen i Norrköping för några år sedan.

 

Idag ser vi i allt högre grad hur de gamla byggnader som faktiskt finns kvar närmast fungerar som magneter för olika former av verksamheter. Inte sällan. precis som i  Malmö, inom den kreativa upplevelsesektorn. I de gamla fastigheterna finns massor av själ och historia inbyggt i väggarna som skapar atmosfär och attraktionskraft i sig. Och det redan byggda ger dessutom oftast lägre byggkostnad än ett nybygge. Ekonomisk och ekologiskt.

Salu_02

Enköpings Stadshotell. Mitt vid stora torget. Rivet 2012. Klicka för stor bild.

Allt fler stadsmiljöforskare talar nu om en tydlig trend, nämligen att morgondagens stadsbor och turister kommer söka sig till genuina miljöer. Att de tröttnat på de till förvillelse likadana sk ”clone cities” – dvs klonstäder där man sedan länge rivit bort stadens historiska själ och karaktär och ersatt dem med sterila, exklusiva bostadsområden och höghus som skall markera än det ena, än det andra, och ”sätta staden på kartan”. Och de städer och orter som har haft modet och har nöjet att ha gamla fastigheter och miljöer kvar kan därmed mycket väl visa sig bli morgondagens vinnare.

Skärmavbild 2013-11-20 kl. 19.21.55

Sädesmagasin i skånska Svalöv. Rivet 2013 trots många protester. Klicka för stor bild.

Så. Vem vill simma i ett badhus utan vatten? Ska man tro forskarna så är det en allt större skara människor. Och jag vet i alla fall två. Nina och Martin Karyd. Jag älskar deras entreprenöriella energi och magkänsla. Och jag har en känsla av att ganska många kommer att vilja besöka deras ”badhus”. Och av att det här bara är början. För det smartaste skapandet bygger nämligen inte på förstörelse av det befintliga. Utan på förnyelse av det.

FOTNOT. Läs tidigare artiklar om nämnda fastigheter:
5 april 2012 | K-märkt magasin skall rivas till varje pris. Går prestige före bättre vetande i skånska Svalöv?
5 dec 2010 | Bevara det vackra Broängsbadet. Sätt punkt för skövlingen av Kristinehamns stadsmiljö.
16 mars 2010 | En kallhamrad uppvisning i konsten att mala ner folkviljan. Nu river Peab Enköpings Stadshotell
4 feb 2010 | Rivningen av Enköpings stadshotell. Ett lågvattensmärke i det svenska stadsbyggandet.