Månadsarkiv: april 2010

Planerad trädskövling på Olskrokstorget ett genuint feltänk. Tänk om och satsa istället på att höja torgets attraktivitet.

Olskrokstorget idag. Bild från deras egen hemsida.

8 av de 17 små träden på Olskrokstorget i stadsdelen Olskroken i Göteborg ska tas bort, läser vi i GP den 29 april 2010. Motivet är att de skymmer butikerna.

– Det finns i huvudsak två skäl till att vi tar bort träden. För det första vill vi glesa ut på torget. Träden har vuxit ihop till en ”grönskande mur”. Träden skymmer dessutom sikten för butikerna. Står man på spårvagnshållplatsen ska man kunna se butikerna. Vi vill hjälpa butikerna att synas, säger Ann-Catrin Dryselius från bostadsbolaget Poseidon.

Enligt Ann-Catrin Dryselius har diskussionen pågått under drygt ett år mellan dem, Park och Naturförvaltningen och företagarföreningen i Olskroken. Och nu står det alltså klart att träden ska bort efter Olskrokens dag den 8 maj. Beslutet har bland andra retat upp Bertil Runström som bor vid Olskrokstorget.

– Av de två vackra rader av små träd på torget kommer det att återstå något som närmast kan liknas vid en ishockeyspelares mun, där ett flertal tänder saknas. Dessutom är det inga svårigheter att se butikerna. De får väl själva anstränga sig för att få dit kunder. Jag tycker inte att man ska ta bort vackra träd för den sakens skull, säger han.

Olskrokstorget sett från spårvagnshållplatsen. Är det träden som är problemet?

Och ja du Bertil. Jag kan inte annat än helt instämma med dig. Nedhuggningen av träden kommer naturligtvis inte ge butikerna märkbart fler kunder. Däremot lär det göra Olskrokstroget till en klart mindre inbjudande och gästvänlig plats.

Varför inte gå i andra riktningen? Och istället satsa på att göra Olskrokstorget än mer grönskande och inbjudande? Börja med att plocka bort de märkliga murarna som är allt annat än inbjudande. Sätt sedan en bassäng med en fontän mitt på torget och placera bänkar runt den och under de vackra träden. Och mer blommor. Och låt någon entreprenör ha uteservering och café på torget sommartid. I kontinental stil med lösa bord och stolar. Inte i någon stor låda med tak.

Det är kreativ stadsplanering som gynnar både handel och boende. Det man nu gör är inte bara grundligt feltänkt, utan ren och skär stadsmiljöförstörelse. Som inte gynnar någon.

Tänk om. Spara träden. Gynna stadsmiljön. De boende. Och handeln.

Länkar | Olskrokstorget egen hemsida | Maila till Ann-Catrine Dryselius på Poseidon Fastigheter och säg vad du tycker |

Söderkåkar i Botkyrka? Ett helt kvarter kan bli ett av inslagen i planerad nöjespark.

Ett helt kvarter i den planerade parken får temat Söderkåkar. Illustration: Jan Lundqvist arkitekter

Botkyrka hyr ut ett 310.000 kvadratmeter stort område runt Hågelby till familjen Lindgren, som i generationer drev Gröna Lund. Om sju år ska en sagopark, ett vattenland och hundratals uthyrningsstugor locka turister till det natur- och kultursköna området vid sjön Aspen. Detta läser vi i DN den 7 april.

Om denna typ av spektakulära satsningar kan man tycka vad man vill. Personligen är jag inget större fan av dem. Däremot tycker jag dock det vore kul att se hur väl man lyckades med att återskapa arkitekturen och atmosfären i söderkåkskvarteren. Lyckas man väl kan det nog bli en annorlunda intresseväckare för värdena i den traditionella bebyggelsen. Och kanske kan det rentav generera efterfrågan på liknande kvarter även utanför parken. Det skulle inte förvåna mig.

Läs också | ”Botkyrka satsar stort på nöjespark” ur SVD den 27 mars 2010 | Sammanställning av samrådsyttrande om familjepark i Hågelby, Botkyrka kommun 2010-06-30 |

Har vinden vänt för Gårda? Politisk majoritet för ett bevarande.

Parkeringshus eller bostadshus? Vilken väg ska Gårda välja?

Kampen för de sista kvarvarande landshövdingehusen i Göteborg har pågått i decennier. I merparten av fallen har dock tyvärr de gamla husen gått förlorande ur kampen. Men nu verkar vinden ha vänt. Första segern kom i kvarteret Oktanten när JM valde att bevara och renovera. Och nu verkar vinden ha vänt också på Gårda. Åtminstone politiskt.

Folkets vilja eller politikermakt? I Gårda är folkets vilja uppenbar.

Enligt en artikel i GP den 2 mars förväntas en majoritet av byggnadsnämnden ställa sig bakom att landshövdingehusen på Fabriksgatan på Gårda bör bevaras. Det är det s k vänsterblocket, S, MP och V som nu förefaller ha enats i frågan. Blir beslutet verklighet är det en glädjande seger för det sunda förnuftet.

Eftersatt underhåll = välbevarade originaldetaljer. Byggnadsvård by doing nothing.

Kvarteren på Gårda må vara luggslitna efter åratal av eftersatt underhåll. Men detta har också lett till att husens originaldetaljer som fönster, portiker och entrédörrar är intakta vilket gör miljön särskilt värdefull ur kulturhistorisk och arkitektonisk synvinkel. Men här frodas också det genuina småstadsgemyt som man i den moderna staden så desperat försöker återskapa. Men sällan lyckas.

Levande, småskalig blandstad. Är det inte så vi egentligen vill ha det?

På Gårda finns möjlighet för den som så vill att i verkliga livet studera hur arkitekturen rent konkret påverkar stadsmiljön, gemytet och själva livet i staden. Sida vid sidan vid de småskaligt hantverksmässiga landshövdingehusen står nämligen såväl flera parkeringshus, nybyggda fastigheter och kraftigt ombyggda fabriksbyggnader.

Gammalt och nytt. Vilken stadsmiljö vill vi ha? Gårda är det perfekta studieobjektet.

På Gårda kan de studeras sida vid sida. Som en sorts levande praktikfall i hur man bygger stad. Hur påverkar ett parkeringshus upplevelsen i gaturummet? Hur påverkas gaturummet av fasadens utformning? Portar mot gatan? Fasader i gatuliv? Hur påverkar andelen fönster ”känslan” eller ”upplevelsen” av huset i gaturummet? Kan det bli för ”slutet” eller för ”öppet”?

Hur ska en fasad i gatumiljö utformas för att vara inbjudande?

Vilken typ av stadsmiljö är det egentligen vi vill ha i våra städer? Finns det något vi kan lära av de gamla husen på Gårda? Varifrån kommer det gemyt de utstrålar? Är det nostalgi  eller finns här kvaliteter som gått förlorade i det vi bygger idag? Vilka är i så fall de kvaliteterna? Är det materialen, detaljrikedomen, fönstersättningarna, kvartersformen eller formatet?

Varsam ändring och PBL. Hur fungerar det egentligen i praktiken?

Paradoxalt nog kan bristen på underhåll också ha positiva sidoeffekter. Detta är lätt att se om man studerar andra hus på Fabriksgatan. I den stora fabriksbyggnaden i tegel har t ex ett synnerligen okänsligt utfört fönsterbyte totalförvanskat byggnaden och berövat den dess ursprungliga arkitektoniska stolhet. Sådana ”björntjänster” har landshövdingehusen på Gårda tack och lov sluppit.

Vilken väg ska Gårda välja?

Skulle nämnden rösta för ett bevarande är det tveklöst en seger inte bara för förnuftet utan för stadens självt. Och förhoppningsvis är det tecken på att vinden i den svenska stadsbyggnadsdebatten så sakteliga börjar vända. Detta har vi i så fall delvis de okuvliga stadsmiljökämparna i Rädda Gårda att tacka för.

Prisbelönade pastischer. Följ med på virtuell stadsvandring i S:t Eriksområdet i Stockholm.

Pastischer, det vill säga direkta historiska stilefterapningar, är ett populärt hatobjekt inom såväl arkitekt- som antikvariekretsar. Oärliga. Oäkta. Hmpf. Glåporden vet inga gränser. En arkitekt som skulle hänfalla åt sådant bespottas och häcklas vid arkitektkollegornas frukostfika.

Ändå finns det dom som har mod att rita hus med tydliga historiserande drag. Och som gör det bra. En av dom är Aleksander Wolodarski, planarkitekt på Stockholms stadsbyggnadskontor. Han ritade här om året till och med ett helt område. S:t Eriksområdet på Kungsholmen i Stockholm. Du ser delar av det på bilderna i detta inlägg.

Sedan S:t Eriksområdet stod klart 1999 har det både hyllats och bespottats. Hyllats av så kallat vanligt folk. Bespottats av kollegorna i arkitektkåren. Med det har också prisbelönats. 2004 tilldelades Aleksander Wolodarski den s k New Urbanism-rörelsens CNU-pris för S:t Erik.

–Det var en mäktig upplevelse. 1.300 delegater från hela världen, samlade på Chicagos bästa hotell. Jag fick stående ovationer, de ville inte sluta applådera. De tyckte att Sverige var bäst! berättar Aleksander Wolodarski i en intervju i tidningen Arkitekten nr 10/04.

Kollegornas kritik mot pastischer har han svårt att förstå. Den tycker han är osaklig.
–Allt annat som byggs är ju också eko av allt annat som byggts. Hur kan man avfärda det omtyckta med att kalla det pastisch?, säger Aleksander Wolodarski.

Personligen tycker jag hela diskussionen om pastisch eller inte är tramsig. Jag gillar det jag ser på S.t Erik. Det räcker gott. Här har skapats levande miljöer som berikar staden och där människor kommer att trivas de närmaste hundra åren. Det är mer än man kan säga om den stora merparten av de områden som Wolodarskis pastisch-hatande kollegor ritar.

Bilderna i inlägget kommer från hitta.se.